Månad: augusti 2021

Sörmlandsleden 7 och 8: Ont om folk, gott om bär

Sörmlandsleden etapp 7 och 8. ”Det kommer att visa sig att jag inte träffar någon på själva leden. Men det finns en liten gastronomisk fördel med att sjuan är bortglömd under denna tid på året.”

En beskrivning av hur det var att gå etapp 7 och 8 på Sörmlandsleden i ett svep i början av augusti 2021.

Lugnet börjar infinna sig, en bit efter friluftsgården.


Etapp 7 på Sörmlandsleden, Lida friluftsgård till Brotorp, 6,5 km

Den börjar i Lida. I början av etappen finns det gott om mountainbikes och människor som är där för att springa och padla och leka i Lida. Men de försvinner rätt snart.

När jag har gått lite över halva etapp 7 slår det mig: jag har inte träffat en levande själ, om man nu inte räknar med ett par rådjursjälar (och en hel del fåglar). Det kommer att visa sig att jag inte träffar någon på själva leden. Det står dock snart klart att det finns en liten gastronomisk fördel med att sjuan är bortglömd under denna tid på året.

Jag gillar omgivningen.

Skogen och dess blåbärsris varvas med öppnare områden. Jag hör löv- och barrskogens dova lågmälda sus. Jag vilar ögonen på något jag uppfattar är omogna, gröna skogsnypon. Stans trängsel och bil-läten känns allt mer avlägsna efter någon timmes vandring.

Jag passerar en liten sjö och en naturlig badplats, men tyvärr passar jag inte på att ta ett dopp.

Trollsjön, det gäller passa på.

Vandrar med fjärilar
Efter cirka fyra kilometer går jag ut ur det skogiga och in i en jordbruks- och landsbygdsliknande miljö. Fjärilar av flera sorter slår mig följe. Påfågelsfjäril, citronfjäril och en vit sort. De snirklar glatt fram hit och dit längs stigen och ibland i väg bort över de gulgrönt vildvuxna fälten.

Röda fördelar
Fördelen med att det är relativt obevandrat så här i början av augusti är att det finns gott om hallon vid skogsstigarna. Och detta precis intill stigen, det är bara att plocka i farten. Etapp 7 tar slut efter ett par timmars gång då den endast är 6,5 kilometer.

Ingen tar vara på skogens läckerheter, men jag ställer upp.


Etapp 8 på Sörmlandsleden, Brotorp till Östertälje, 13 km

En bit in på åttan dyker det upp en liten sjö. Brosjön ligger i det lilla samhället Brotorp och har en mycket liten badplats, dock med kiosk.

På andra sidan sjön hittar jag en rastvänlig plats genom att vika av från Sörmlandsleden på en liten stig som går längs sjöns andra sida, utifrån badplatsen sett. Att gå hit rekommenderar jag dig som inte vill sitta mitt bland alla småbarnsfamiljer på badplatsen.

En egen sten
Ungefär 100 meter in på denna stig, där ett kraftfullt rådjur sprang som en pil mot sjön, såg jag en mycket stor stenbumling. Det upptrampade gräset gjorde att det såg ut som folk badade där ibland.

Vattnet är mörkt. En and simmar förbi lugnt och obekymrat. Små fiskar slår mellan näckrosorna och en grön trollslända stannar till förvånat alldeles vid en lång, tjock och förvriden björkrot som letar sig nedåt i vattenmörkrets djup. Det är kanske inte en idyll ändå, eftersom stigen ligger nära och det inte är en ideal badplats. Men det är avskilt och rogivande. Endast en person, förmodligen en boende i det lilla samhället, passerar under lunchrasten.

Se upp för gräsdiket!
Ett tips till dig som vill komma hem oskadd och vandrar i augusti. När du ser ett vitt hus i horisonten, sluta genast titta på det. Håll blicken mot marken, då du måste passera ett igenvuxet dike, eller snarare gå i ett dike som du inte kan se, då det är högt gräs i vägen. Här finns den enda skaderisken som jag kunde upptäcka. Jag är glad att jag inte vrickade foten när jag snubblade.

Titta ej på det här huset i horisonten, ity du kan snubbla.

Sen eftermiddag. Det känns det skönt att komma fram till en tallskog med mjuk barrbeströdd stig och grön mossa, i synnerhet då leden strax dessförinnan under ett kort tag i princip upplösts och försvunnit in i en byggarbetsplats.

The return of asfalt
I slutfasen av leden passerar du en vansinnigt högt trafikerad motorled, och efter Tysslinge-åkeriet börjar en asfalterad väg som du får knata på ganska länge. Här finns inte mycket att se (Jo, ett par bilvrak). Det är en ren motionsfas. Här möter du folk i bil. Även här på åttan var det annars, precis som på sjuan, väldigt lite folk på leden Jag mötte endast två personer, båda i pensionärsålder och utan ryggsäck under etappen.

Slutet är inte slutet
Där åttan slutar och övergår i nian finns egentligen inget naturligt stopp (om det inte är så att du vill tälta just där). Du måste gå i kanske 400 meter till på 9:an innan du kommer till vägarna i Östertälje och då går du i riktning mot centrum i 450 meter till, på en gångbana och strax är du framme vid pendeln.

Ah, civilisationen!

Jag kan rekommendera dig som har relativt bra kondition att gå både sjuan och åttan samtidigt.

/I vandringsskorna: Rickard Jakbo

Fakta om etapperna:
Var. Etapp 7 och 8 Sörmlandsleden tillsammans, cirka 2,1 mil från kollektivtrafiken start och slutpunkt
Tid: För mig tog det 6 och en halv timme drygt, med en 30 minuters rast och fem korta raster på cirka sex till sju minuter.
Svårighetsgrad: Måttlig till låg. Tätt med markeringar, och antalet branta partier är relativt få. Kanske 4 – 5 stycken korta backar och en rätt lång men svagt vinklad höjning på en asfaltsväg. Vid ett tillfälle blev jag förvirrad och visste inte riktigt var jag skulle sätta fötterna, och det var mellan två åkrar på etapp 8, och stigen, eller diket, hade vuxit igen av högt gräs. Det gick alltså inte att se var diket började och slutade och denna gräsdunkla sträcka var kanske 70 meter. Jag snubblade rätt ordentligt vid ett tillfälle.
Restider. Från T-centralen i Stockholm tar det 1 h och 3 min till Lida Friluftsgård där etapp 7 startar vis sjön. (kommunalt, ett byte). Tillbaka från Östertälje tar det 35 min till Stockholms central med pendeltåget.
Den som vill snabbt komma i gång snabbt, gör bäst i att starta i Östertälje och sedan avsluta i Lida Friluftsgård. Om Du startar tidigt kan restaurangen dessutom vara öppen när du kommer fram i Lida (åtminstone under säsong).

Fortsatt bråk om pensionsavgift?

Socialförsäkringsministern ger sig inte i frågan om att höja pensionsnivåerna via pensionsavgiften, vilket framgår av min intervju med honom i Dagens Arena.

– Det finns ingen anledning att förhala detta Det finns ett starkt folkligt stöd för linjen och ett stöd från både fack och pensionärsorganisationer, säger den socialdemokratiske ministern till Dagens Arena.

Frågan som han och regeringen driver gentemot pensionsgruppen och de partier som ingår där, alltså de som bestämmer över pensionerna, är att höja pensionsavgiften från 17,21 procent till 18,5 procent. Detta för att pesnionsnivåerna är för låga i dag för stora grupper.

– Det handlar om till exempel undersköterskor, tvätteriarbetare, taxichaufförer, busschaufförer och lagerarbetare. Det är stora grupper som haft ett långt arbetsliv och slitit, men som har haft relativt låga inkomster. De får riktigt låga pensioner, säger Shekarabi.

Det hjälper inte ministern att V, Mp och SD i stort sett har samma bild. Det är pensionsgruppen där M, KD, L och C sitter med som bestämmer. Alla har vetorätt. Konsensusbeslut gäller.

Och minstern har mött hårt motstånd av majoriteten i gruppen, både i sak och hur han har lagt upp arbetet.

De borgerliga av pensionsgruppens sex ledamöter har känt att han inte riktigt förankrat utredningsarbetet som socialdepartementet startat vilket de menar att han borde ha gjort.

De skrev till och med ett protestbrev till departementet under våren 2021 om utrednings- och analysarbete startat utan deras vetskap . Det är inte en nyordning, försvarade sig pensionsgruppens sekreterare och ämnesråd Stefan Oscarson. Och i slutändan måste ju ändå alla komma överens i pensionsgruppen, argumenterade han.

Speciellt Moderaterna och Kristdemokraterna har utttryckt kritik i sak mot att avgiften ska höjas. Moderaterna brukar nämna skattesänkningar som en bättre väg att gå, och Kd:s ledamot har sagt de före en avgiftshöjning vill prioritera frågan om att kvinnor i regel får lägre pensioner än män.

Klart är att en höjning kostar en hel del. Siffrorna som brukar nämnas är omkring 20 miljarder årligen.

Det är också än så länge oklart vem eller vilka som ska betala. Är det en höjd arbetsgivaravgift som är på g? Eller ska man ta av den del av arbetsgivareavgiften som kallas särskild löneavgift och som egentligen är en skatt som går rakt in i statsbudgeten. Då måste i så fall de hål som uppstår i statsbudgeten täckas, eller så blir det nedskörningar. Eller kanske lån? Detta ska klargöras under hösten, hoppas ministern.

Utformningen av hur finansieringen ska gå till kommer förmodligen vara avgörande i fall det ska gå att får konsenus. Detta då de gamla allianspartierna är mycket njugga i frågan om skatt- och avgiftshöjningar. Till exempel sa Hans Eklind (kd) i mars att den allmänna löneavgiften, den del av arbetsgivargiften som i dag går direkt in i statsbudgeten, kan vara en möjlig källa.

Vad är då denna pensionsavgift som de bråkar om?

Jo, alla inkomsttagare betalar en pensionsavgift som motsvarar 17,21 procent* av deras lön upp till ett visst takbelopp. En del av de 17,21 procenten består av en arbetsgivaravgift (10,21 procent) och en del består av en egenavgift som löntagaren betalar in via skatten (7 procent upp till ett takbelopp).

Både arbetsgivaravgiftsdelen och skattedelen betalas in av arbetsgivaren. Men då de anställda får ett skattereduktion på egenavgiftsdelen, kan man säga att det i slutändan är skattebetalarna som via staten betalar denna del. Detta blir i alla fall en utgift i statsbudgeten.

Observera att pensionsavgiften som avses här gäller den allmänna statliga pensionen, och den ska inte förväxlas med tjänstepensionen som arbetsgivarna och fackförbunden har tecknat avtal om, och som ligger på minst 4,5 procent av lönen.

*Ibland nämns att pensionsavgiften är 18,5 procent, men det är inte 18,5 procent av lönen som man då syftar på, utan 18,5 procent av det som kallas pensionsunderlaget