Bättre beroendevård skulle minska brottsligheten?

Inte mindre än fyra polisbilar hade radat upp sig på gatan.

Polisen hade försökt med pepparspay, men trots det inte lyckats få ut den medelålders rätt så ungdomliga mannen ur den lilla tvåan i trevåningshuset.

Nu stod en civilklädd dialogpolis på det höstgulnade gräset och vädjade. Hon hojtade vänligt upp mot balkongen, och åt mannen som vankade in och ut ur det lilla vardagsrummet. Runt omkring henne spatserade fem till sex stadiga poliser.

-Du verkar väldigt arg, varför är du så arg, undrade poliskvinnan?

-Dra åt helvete!

– Kan du komma ut?

– Håll Käften! Hämta mig som en man!!

Så höll det på i 45 minuter innan han till slut accepterade det fysiska underläget, och gick ut i handfängsel ledsagad av poliserna.

Efter ett litet tag haltade en kvinna ut ur en av de fyra polisbilarna. Hon var förmodligen den den som bodde i lägenheten och hon stegade sakta mot samma port som mannen gått ut ur. Hon gick i sällskap av några av poliserna.

Varför var han så arg? Ja, en bidragande orsak var troligtvis droger och alkohol. Eller både och.

Han hade tidigare i år bankat på våra balkonger och krävt att få komma in och flera gånger slagit sönder ytterdörrar i området. När jag pratade med honom såg jag att det var något med blicken. Kanske var det pupillerna som var onormalt stora.

Skulle all skada han åstadkommit kunna undvikas om beroendevården varit bättre? Tanken slog mig i förra veckan, efter attha lyssnat på SNS seminarium ”Sociala insatser för att minska brottsligheten”.

Här preseneterades intressanta fakta om vad som påverkar våldsbrottsligheten. Bland mycket annat dessa två iakttagelser:

1. Beroendevården skulle behöva möta dubbelt så många, och om det sker så skulle brottsligheten minska

2. Beroendevården saknar tillräckliga redskap att möta den växande gruppen unga med stort våldskapital (och man vet inte riktigt hur man ska ta sig an denna utmaning)

Den välciterade Yale-utbildade professor Randi Hjalmarsson vid Göteborgs universitet gick igenom vad forskningen säger om vilken socialpolitik som har effekt på brottsligheten.
Nationalekonomen menar att brottsligheten kan reduceras med socialpolitik, men att man ofta bortser från detta. Det handlar bland annat om utbildnings- och hälsopolitik. Men också om välfärdspolitiska insatser.

Hjalmarsson framhåller alkoholen i rapportsammanfattningen. Där slås fast att ”det finns en bred empirisk evidens för att alkoholkonsumtion ökar såväl kriminellt beteende och som risken att drabbas av brott”. (Även för narkotika, tillade hon på fråga från pubilken, men rapporten går ej in på detta då detta i hennes eller rapportens sammanhang defineras som kriminalpolitik, i stället för hälsopolitik).

Att alkoholpolitik påverkar våldsnivåerna är ju kanske inte nyheter för den sociologiskt bevandrade. Men väl så viktigt för alla som vill se lägre våldsnivåer.

Mer uppseendeväckande är vad professor Johan Frank sa.
Utifrån hans perspektiv som verksamhetschef och FoUU-direktör för Beroendecentrum Stockholm framhöll han att vården möter alldeles för få av dem som behöver vård för missbruk, eller skadligt bruk som han numera föredrar att kalla det (Implicit och med tanke på rapportens fokus och konklusioner fanns antagandet om att om dessa personer skulle fångas upp så skulle brottsligheten minska).

– Vi träffar 1 procent av befolkningen i beroendevården, men vi skulle behöva möta 2 – 3 procent, sa överläkaren och forskningsledaren.

Förmodligen skulle det dock inte finnas ekonomi för att träffa alla, så vården måste arbeta med digitala redskap, trodde han.

Ett annat mycket intressant spår som professor Frank, som för övrigt i år vann CAN:s forskningspris, var inne på var att missbruks- eller beroendevården har svårt att nå den växande gruppen unga med tung våldsproblematik.

Han berättade att vården har svårt att nå denna grupp då vården/bemötandet ofta består av en ensam sjuksköterska. Det blir då svårt att ordna nödvändiga säkerhetsarrangemang. När det gäller unga med stort våldskapital har organsiationen (eller om det nu var politiken, min anm.) inte landat ännu, förklarade han.

Även personal från Fryshuset i publiken vittnade om liknande svårigheter. Bland deras besökare, bland annat unga med våldshistorik, fanns dem som har haft det svårt med att får rätt vård (De nämnde dock inte explicit alkohol/Droger). Inför Fryshusets persnal sa att de att de inte riktigt kunde kommunicera med de psykologer och terapeuter som de mötte. De kund einte riktigt hantera deras våldsamma verklighet. Ett annat problem sades vara att de som var födda i Sverige inte kunde få ta del av traumavård.

Här kan du nå presentationen av SNS-seminariet:

Seminarium och lunch: Sociala insatser för att minska brottsligheten