Sociologins historia på fem minuter – del 1

Här kommer världens kortaste sociologihistoria.

I USA kunde man redan strax efter första världskriget identifiera professionella sociologer i den meningen att de började arbeta med standardiserade metoder och att de började skilja ut sig från näraliggande ämnen som psykologi och antropologi (Morrison 2020). Även Azarian (2017) daterar sociologins födelse som akademisk disciplin till för ungefär 100 år sedan.

Mellan de två världskrigen blomstrade ämnet i USA och amerikanerna studerade i första hand det civila samhällets ”problem”: föreningsliv, familjeliv, immigration och ”getton” (Zetterberg 1997).

Till Sverige kom sociologin som ett självständigt ämne först 1947 (Ekerwald 2014). En svensk sociologisk tradition etablerades och var från början inspirerad av den amerikanska. Denna fas har i efterhand bedömts som positivistisk, kvantitativ och pragmatisk med fokus på sociallagstiftningen. Denna bild är enligt Wisselgren (1997) någon som de flesta känner igen sig i.

För utomstående kan tilläggas att positivistisk och kvantitativ i sammanhanget betyder att man försökte efterlikna och ibland kopiera naturvetenskapens vetenskapliga metoder med dess betoning på siffror och mätande, men att sökandet då kom att handla om vetenskapliga sanningar även i det sociala livet.

Från och med 70-talet och framåt började teoretiska och metodologiska alternativ dyka upp. Sociologiprofessorn Hans L . Zetterberg skriver om en marxistisk teorivåg kring 1968, en våg som något senare fick sällskap av feministiska teorier (Zetterberg 1997). Ekerwald (2014) noterar att etnicitet blir ett viktigare inslag under 90-talet.

Ekerwald identifierar dessutom två radikala förändringar av sociologin sedan 1947. För det första är det då ”68-revolutionen”, men – och detta är en viktig poäng utifrån hennes perspektiv – det mest minnesvärda är inte marx- och vänstervågen, utan genombrottet för de kvalitativa forskningsmetoderna. För det andra är det den socialkonstruktivistiska revolutionen kring millennieskiftet, vilket innebar ”en förskjutning i sociologers intressen från materiella till ideella saker” (Ekerwald, 2014, s 92).

I korthet kan man säga att socialkonstruktivisterna oftare försöker förstå människor genom att förstå hur individer och grupper formar olika begrepp om verkligheten och därmed verkligheten och samhället, snarare än att som positivisterna vetenskapligt försöka upptäcka bakomliggande strukturer som förklarar den sociala verkligheten.

Parallellt med teoriernas skiftande status har där dock hela tiden funnits en empirisk och utredande del av sociologin som inte låtit sig förändras så mycket och som mest fokuserat på arbetsliv, utbildning och sjukvård (Ekerwald, 2014).

Frågan om vad sociologin egentligen ska vara är inte avgjord (Furåker 2014, Azarian 2017). I en undersökning av amerikanska sociologers åsikter om vilka fem teman eller begrepp som de ansåg vara viktiga att lära ut på en grundkurs blev detta tydligt. Förutom viss konsensus om att klass, genus, etnicitet var viktiga teman, var det svårt att hitta ett sociologiskt begrepp som fick stöd än mer av tio procent av respondenterna (Schwartz & Smith 2010, refererad i Azarian 2017). Azarian förklarar detta bland annat med att sociologin i princip inbegriper allt socialt liv.

Utifrån dessa sociologibetraktare skulle man kunna sammanfatta sociologins historia med att det är ett ämne som studerar allt socialt liv.

En fin definition av socialt liv är ”de band som binder oss, dig och mig, samman till ett vi” och här syftas på de sociala kitten i våra samhällen (Wide et al 2011, i Alexandersson, M, 2013). Och oftast intresserar sig sociologer alltså för de band som har med klass, genus och etnicitet att göra (och för Sveriges del då i synnerhet inom arbetslivet, utbildningssystemen och sjukvården).

I del två av världens kortaste sociologihistoria, ska jag försöka få syn på vad som hänt efter 2010.

/Rickard Jakbo, journalist och fil mag i sociologi, samt lärarstudent med sikte på behörighet i att undervisa i sociologi.

Referenser

Alexandersson, M (2013). Socialkonstruktivism och antropologi. Bör sociologer reflektera över människans natur? Masteruppsats/ Sociologiska institutionen, Lunds universitet.

Azarian, R. (2017) Sociologins didaktiska utmaning. En rapport om sociologiundervisningen inom Lärarprogrammet.  Conference Paper. Sociologiska institutionen. Uppsala universitet.

Ekerwald, H. 2015. ”Svensk Sociologi – De många rösternas ämne”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):79–94. https://doi.org/10.37062/sf.51.21839.

Furåker, B. (2015). ”Landvinningar, Vindkantringar och vägval i Svensk Sociologi”. Sociologisk Forskning 51 (3–4):95–114. https://doi.org/10.37062/sf.51.21840.

Morrison. D.  (Programledare). (2020, november). George Herbert Mead [Poddavsnitt]. Annex Sociology Podcast.

Abrahamsson, Christian; Palm, Fredrik & Wide, Sverre (red.) (2011): Sociologik: tio essäer om socialitet och tänkande. Stockholm: Santerus Academic Press.

Wisselgren, P. (1997). Sociologin som inte blev av. Gustaf Steffen och tidig svensk socialvetenskap. Sociologisk Forskning, 34(1-2), 75–116. https://doi.org/10.37062/sf.34.18527

Zetterberg, H. (1997). Svensk sociologi 50 år. Dagens Nyheter. 1997-10-24.

Hämtat från: http://zetterberg.org/Press/DN/dn971024.html

Fullsatt på Cornelishyllning i Hökis

Kultur i Hökis & Gubbis, vecka 42.

Anders Lago & Silas Bäckström, Hökis Visrum 2023 10 19

Den första snön föll över Hökarängen, men det hindrade inte Hökis Visrum från att bli fullsatt den 19 oktober 2023.

Anders Lago spelade och sjöng, och Cornelis Vreswijks siste producent, Silas Bäckström berättade mellan låtarna.

Tjena assistenten, Cecilia Lind, Till Jack, Somliga går i trasiga skor och många andra visor stod på repertoaren. En del med inslag av allsång. En härlig och munter stämning. Men det som var unikt var allt vi fick veta under framförandet av ”Sagan om Cornelis”.

Med ett precist berättande, med inslag av chosefri äldre stockholmslang, fick vi höra både kända och mer okända episoder: bomberna i Holland, flytten till det rikare Sverige, och att den blivande nationalskalden först lärde sig svenska genom serietidningar men sedan läste en bok om dagen.

Om kvinnan som lyckades få trubaduren skinande vit först vid 40, men att han då strax därefter flyttade till Köpenhamn bara för att fördjupa sig i ”godiskryddorna” (samma kryddor som ha i slutet av sitt liv ville varna för i en bok, som vi senare fick veta).

Mest intressant för mig var att få syn på – utifrån en förstahandskälla – hur ute och passé den holländsk-svenske vissångaren och poeten var under en period. I alla fall för dem med makt, ”larvpottorna” och skivbolagsbossarna. Och hur det gick till inför den sista skivan, då inget skivbolag ville spela in en skiva med Vreeswijk kring 1986/87.

– Jag ringde all skivbolag, ingen ville spela in. ”Han är slut” eller ”han är för jobbig att ha att göra med”, sa de, berättade Cornelis sista producent .

Efter att han som producent lånade på sitt hus, kunde inspelningen av den sista skivan spelas in.

Att skivan skulle gå bra var något som Cornelis hade lite på känn, då han tydligen kom upp till producenten ett par veckor före sin död – fullt på det klara med vad som skulle inträffa inom kort – och då sa något i stil med att ”Med tanke på omständigheterna kommer skivan förmodligen gå ganska bra, eller hur?, och kan du då tänka dig att ge mig ett förskott”.

200 000 spänn fick han, vilka brändes på de 19 dagar som han hade kvar att leva. De gick bland annat till en båt, en hel del fina skor, och troligen till hans mamma som återvänt till Holland, dit Cornelis reste under de sista veckorna.

Vi fick också veta att utställningen i lokalen om Cornelis till stor del består av prylar från Silas B. – afficsher och fotografier och målningar. Stolen han satt på under sin sista turné.

Intressant nog, var det första gången som trubadurens siste producent var på plats på scen i Hökarängen med sina minnen och sitt berättande.

-Lokalen är liten och jag tyckte det behövdes en större lokal för dig Silas, förklarade föreståndaren Lennart Johansson för publiken, och det verkade vara ett helt ärligt svar.

Inte konstigt att det var fullsatt alltså, vilket betydde drygt 40 personer ungefär, varav en mindre del kom från Hökis.

Sammanfattningsvis kan man säga att Hökis Visrum i Hökarängen anordnade en riktigt bra kväll med god stämning och som avslutades med allsång i ”Brev från kolonien”.

Höst, poesimässa och dikter om Maiden

På hösten när själen är extra känslig bör man söka tröst i poesins skyddande, långsamma och vidgande värld.

Jag påmindes om detta när jag var på poesimässa i Stockholm för ett par veckor sedan.

Det var ju länge sedan jag hade min poesiperiod med både egna dikter och överdrivet svärmande för finlandssvenska och ryska poeter (och så klart Tranströmer). Så jag behövde bli påmind.

Det började med att jag fick upp ögonen för Järnjungfrupoesi av Nicko Smith. Det är poesi om Iron Maiden, eller snarare om upplevelsen av Iron Maiden. Ett viktigt och självklart koncept och det är konstigt att så få uppmärksammat detta tilltag. Väl utfört. Ett smakrov här:

Stirrar på Eddie

som reser sig upp från graven

inuti mig

Live After Death

Smith, N. Järnjungfrupoesi (2022). Eget förlag.

Inspirerad av denna metalpoetiska insats åkte jag till Medborgarplatsen och lyssnade på fem – sex uppläsningar på Tranströmerbiblioteket.

Bäst var Daniel Boyaciglou. Det var tänkvärt, det var timing, lite humor och även sång (!).

(Han ska tydligen uppträda på Dramaten snart i ett sorts 20-årsjubileum, ska försöka gå)

Där fanns också en underfundig herre vid namn Eric Fylkeson, som tydligen är lite av en legend inom modern poesi. Han läste också väldigt bra. Jag köpte hans nysläppta ”Flyktdjurets dikter”. 

Här är en av dikterna i denna samling, den landade väldigt väl i salongen:

Bara man anstränger sig går det att leva
ett gott liv inuti en regndroppe
hade det varit fint om pappa sagt.


Eric Fylkeson, Flyktdjurets dikter (2023). Fri Press.

Så läs poesi i höst. Det ska jag göra.