Lönekejsarnas nya märkeskläder?


I nya rapporten ”Luftslott eller riksintresse? Industriavtalets effekter på svensk ekonomi 1998-2019” ifrågasätter nationalekonomen Lennart Erixon hjälteberättelsen om Industriavtalet, IA – det avtal som styrt svensk lönebildning sedan 1998. Troligtvis hade reallönerna och ekonomin varit lika bra ändå, menar forskaren.

(Referat av Katalys seminarium om industriavtalet 12 september 2023 )

Professor Erixon, med en bakgrund på Institutet för social forskning och Nationalekonomiska institutionen på Stockholms Universitet, bekräftade att Sverige har haft höga reallöneökningar fram till och med pandemin.

Han visade ett diagram över hur de svenska reallönerna, som visade att det gått bra för Sverige. Efter 2008 är endast Sydkorea bättre än Sverige i denna gren.

Men han väckte ett antal frågor kring avtalets upphöjda position i debatten. Var allt verkligen så dåligt före avtalet? Är det inte så att teorin bakom avtalets förträffliga effekter är oklar? Finns det inte kvarstående problem som IA inte lyckats lösa?

Eftersom det har saknats en oberoende utvärdering, som Katalys Daniel Suhonen i förordet till rapporten påpekade, var det alltså hög tid att någon utredde avtalet.

Slutsatsen i utredningen kan sammanfattas med att det är troligt att det skulle ha blivit lika bra ekonomi och reallönetillväxt även utan IA.

”Mantrat om industriavtalet har tjänat oss väl är inte empiriskt förankrat”, skriver professor Erixon.

Det är snarare Sveriges industri och innovationer som ligger bakom Sveriges goda löne- och BNP-tillväxt under perioden, står det i rapportens sammanfattning.

En hög reallönetillväxt, alltså lönen som bli kvar efter att inflationen räknats bort, kan alltså bero på annat än IA, menade professorn.

Utvärderingen mynnar ut i slutsatsen att Sveriges löneökningar, tillväxt och makroekonomiska stabilitet skulle ha blivit ungefär densamma utan IA:s normering, vilket han explicit också uttrycker i en debattartikel i Dagens Industri.

Till saken hör att IA-systemet inte bara just handlar om att industrin ska tillmätas stor betydelse, utan att det finns noggranna regler om hur fack och arbetsgivare ska nå detta industrimärke, och olika institutionella mekanismer som ser till att även facken och arbetsgivarna även utanför industrin anpassar sig till, eller förhåller sig, till detta märke.

Han hade också ett resonemang om att en bieffekt av avtalet är att fack och arbetsgivare verkar ha fått samma normer om hur lönebildning ska gå till och vad målet är: att det är lönekonkurrensen gentemot utlandet som är det viktigaste. Men det skulle ju kunna finnas andra saker att prioritera ur facklig synvinkel, till exempel jämlikhet och jämställdhet, och förändring av relativlöner.

”Med IA:s nuvarande syn på konkurrenskraft och lönemoderation är det tex svårt för de fackliga förhandlarna att åberopa den växande internationella litteraturen om ett positivt samband mellan inkomstutjämning och tillväxt”, skriver han i slutet av rapporten.

Detta var ett eko av en sedan länge uttryckt kritik: om så gott som alla yrkesgrupper ska få samma procentökning i princip blir det ju svårt för dem som halkat efter att knappa in på de med högre löner.

Lennart Erixon lyfte också fördelar med IA. Avtalet kan ha lett till en högre produktivitetstillväxt i tjänstesektorn än som annars skulle ha varit fallet. Eftersom den framgångsrika industrin via märket troligen pressat upp löner i sektorer som kanske inte egentligen hade ett naturligt utrymme att betala dessa löner tvingades tjänsteföretagen att öka sin produktivitet.

Vad tyckte då de inbjudna gästerna?
Intressanta frågeställningar och ett hederligt och oberoende arbete, ansåg nationalekonomen Lars Calmfors. Men texten fick kritik för att vara otydlig i vägen fram till slutsatserna, speciellt av professor Lars Calmfors. Det handlar om hypoteser, snarare än om övertygande slutsatser, verkade panelen vara eniga om.

Medlingsinstitutets Irene Wennemo representerade systemets försvarare tillsammans med Facken inom Industrins Erica Sjölander. Förutom att hon underströk att systemet har visat sig fungera bra, tyckte hon att rapporten glömde hur unikt lite konflikter Sverige har. Det är ju väldigt lite strejker, med tillhörande kostnader, i Sverige, även jämfört med Norden, poängterade hon.

Smått kritiska röster höjdes i lokalen om detta, bland annat av en betongarbetare från Dalarna som påminde om LO:s mål om att minska löneklyftorna. Ska verkligen frånvaron av konflikter ses som något oproblematiskt? Wennemo försäkrade att facken har möjlighet att gå ut i konflikt, och att hennes intryck är att arbetsgivarsidan är mycket medveten om detta och att de blir oroliga vid minsta fackligt varsel. Hon tycktes mena att detta räcker för att arbetsgivarna ska ge och ta i en förhandling och att facken inte behöver strejka.

Lars Calmfors sa att IA lagt en grimma över möjligheten till relativlöneförändringar för olika grupper.

Det finns exempel på relativlöneförändringar, underströk Wennemo och nämnde till exempel att Vårdförbundets medlemmar haft den bästa utvecklingen fram till 2018* (Intressant nog är de ändå inte nöjda, var hennes intryck). Hon sa dock också att löneskillnaderna mellan könen var osnygga.

Facken inom industrins representant, Erica Sjölander, höll med om att arbetet med att minska löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän har gått trögt, men att situationen för just arbetare inom industrin sett ljusare ut under IA-åren, jämfört med hela arbetsmarknaden.

Det fanns ingen representant från arbetsgivarsidan på plats, men i en debattartikel i DI den 13 september skriver chefekonomern Mats Kinnwall från Teknikföretagen och Kerstin Hallsten från Industriarbetsgivarna att modellen värnar industrins internationella konkurrenskraft och leder till få konflikter på arbetsmarknaden. Före avtalet ökade lönerna mycket mer än i viktiga konkurrentlandet Tyskland.

De menar också att Erixon har fel om den svenska produktivitetsutvecklingen under industriavtalstiden (men det är lite oklart för mig om detta är en viktig poäng. Erixons resonemang, går ju inte ut på att ifrågasätta att det gått bra för svensk ekonomi).

Personligen tyckte jag att resonemangen om sambanden ibland var svåra att följa i seminarieformatet, men både diskussionen och rapporttexten väcker viktiga och delvis nya frågeställningar:

  1. Vad kan vi verkligen veta om industriavtalets effekter?
  2. För vem är dagens lönebildningsmodell bra?
  3. Vilka prioriteringar gör facken när de sluter upp bakom avtalet?

Om det är så som Irene Wennemo var inne på, att fackförbunden i hög grad utövar makt utan att gå i konflikt, hur kommer det sig att man inte varit mer framgångsrik när det gäller minskningen av löneklyftor. Utifrån sina målsättningarna om ökad jämlikhet och jämställdhet på makronivå har det ju inte gått så bra för LO-facken, enligt paneldeltagarna. Alla verkade nämligen vara eniga om att det inte skett så mycket på jämlikhets- och jämställdhetsområdet gällande löner.

Det skulle kunna bero på det som antyddes av Erixon, att fackens prioriteringar numera handlar om att värna industriavtalet och dess normer först och främst, Man bedömer att detta ger de högsta löneökningarna rent generellt. Detta är ju en logisk åsikt, inte minst då bra reallöneökningar i allmänhet även kommer lågavlönade grupper till del. Men om det är som Erixon menar, att Industriavtalet inte ger högre totallönsumma, då vilar denna prioritering på bräcklig grund.

Här kan seminariet ses.

*Jag har sammanställt statistik för vissa sjuksköterskegrupper då jag skrev om utvecklingen av Läkarnas löner för Läkartidningen. (sept 2023) Den visar att sjuksköterskorna verkligen har haft en bra utveckling, åtminstone fram till 2018.


Nya tankar om varför hårdrock/metal räddar liv

Måste tipsa om dagens understreckare i Svenska Dagbladet.

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet skriver om sociologen Hartmut Rosa, som i sin nya bok kommer ut som ett hängivet metal-fan.

Rosa försöker i sin bok ”When monsters roar and angels sing: Eine kleine Soziologie des Heavy Metal” (Kohlhammer Verlag) utifrån sin resonans-teori förklara vilken meningsskapande funktion hårdrock/metal har fyllt under sina dryga 50 år. Väldigt många fans svarar till exempel att metal räddat deras liv.

Enligt en undersökning som sociologen refererar till hävdar 40 procent av de tillfrågade fansen att metal har räddat deras liv (det låter väldigt högt, eller hur, men det beror väl å hur både fans och rädda sitt liv definieras?).

Det kända faktum att hårdrockare är extremt hängivna tas ockås som belägg för den speciella existentiella betydelse som genren har för dem. (Tänk bara på festivalen Sweden Rocks överlägsna popularitet, jämfört med andra musikgenrers festivalers popularitet)

Men varför är det så här?

”Genom resonanserfarenheten träder metallyssnaren i relation till en verklighet utanför sig själv. Men – och detta är ett men med utropstecken! – det handlar inte om en teori om världens beskaffenhet, utan om en erfarenhet av eller snarare med världen”, sammanfattar Sigurdson Rosas teori.

Ja visst är det så. Viss hårdrock och metal ger en sorts känslomening till mycket som är svårt att tolka eller sätta in i ett sammanhang inom de sekulära och moderna över-berättelserna om varför vi lever och hur vi ska leva. I skolan lär vi oss främst att beskriva världen i strikt fysikaliska och rationella termer. Men livet låter sig ofta inte tyglas och förstås inom ramen för värdegrunden, skollagen och vetenskapliga formler.

Så här sammanfattar Sigurdson resonans-teorin.

”Kort uttryckt kännetecknas, enligt Rosa i ”Resonanz”, den moderna livserfarenheten framför allt av strävan efter kontroll. Världen, alltifrån den fysiska och animaliska omvärlden till relationerna till andra människor och till oss själva, har alltmer antagit skepnaden av ting vi tror oss kunna behärska. Men om världen förvandlas till ett ting förstummas också vår relation till den, eftersom relationen blir ensidig: världen förväntas inte ge något självständigt gensvar. Erfarenheten av världen blir stum, som att spela luffarschack med sig själv: det är svårt att bli särskilt överraskad.”

Den ktarsiska och meningskapande effekten av metal gick länge kulturskribenterna förbi.
I flera deccenier fattade musikrecensenterna ingenting.

I en allt mer modern och stum värld blir heavy metal då en möjlighet till genuina resonanserfarenheter av tillvarons ljus såväl som dess mörker. Det är kombinationen av änglasång och monstervrål som gör denna musik särskilt lämpad att fånga denna dubbelhet, sammanfattar Sigurdson.

”Men detta sker inte främst på en kognitiv nivå, utan på en emotionell, existentiell, rentav fysisk nivå (”helkroppsgåshud” är ett ord som Rosa verkar vara förtjust i).”

Ja, att metal ofta fokuserat på religiösa berättelser och symboler, som de leker med (och ibland ifrågasätter), vittnar ju om att det delvis kan handla om att genren eller gernrerna inträder i religionens eller någon av de andra känslomässigt stora berättelsernas ställe ( tex nationalism, naturromantik, den moderna demokratins ständigt rationella förträfflighet).

Man adresserar liv, död, kamp, kärlek, nederlag, sorg, och vansinne. Som en väldigt flexibel religion. Textförfattarna kommer sällan med svar och läror, utan erbjuder en känslomässig arena för att ta upp dessa teman. Jag associerar till det gamla begreppet Katarsis, precis som mycket stor konst – erbjuder gitarrerna och trummorna och den kraftfulla sången en sorts känslomässig rening.

Jag tänker att det kanske är därför som många uppger att musiken räddat deras liv. Den ger känslomässig mening åt det moderna mörkret och ljuset.

Här finns understreckaren:

Vad monstervrål har gemensamt med änglasång

Mer om Rosa på Wikipedia

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hartmut_Rosa


Om att den enskilda firman inte får träna billigt

Detta med att enskild firma inte få dra av för friskvård får mig ännu en gång att överväga AB. Jag påminns om denna paradox, eller detta mysterium, eller vad man nu ska kalla det, av ett inlägg på Företagande.se, som rätteligen väcker frågan om de olika villkoren.

I inlägget påstås att riksdagen ställt sig bakom att ändra på detta.

Men när jag klickar på länken som ska visa detta, så visar det sig tyvärr att riksdagens skatteutskott så sent som riksdagsåret 2021/2022 avfärdat förslag från riksdagsledamöter från flera partier (M, KD och C) om att även vi med enskild firma ska få dra av för friskvård.

Det är hursomhelst väl rätt märkligt att du med AB får dra av för golf-spelande till och med – upp till 5 000 kronor – men om du har enskild firma får du inte dra av för Friskis & Svettis?

Är denna avdragsmöjlighet ännu ett bra argument att skaffa AB?

Andra fördelar är personligt ekonomisk skydd mot konkurs, och fler möjligheter att spara till pensionen.

Ja, vilka är egentligen argumenten för att ha kvar enskild firma, bortsett från att du inte behöver avsätta 25 000 kronor i aktiekapital?

Tillbaka till friskvårdsfrågan: är inte argumentet i skatteutskottets betänkande anmärkningsvärt svagt. Orsaken till att vi med egen liten låda utan AB inte ska kunna träna och friskvårda oss i firman är ju snarare en beskrivning av regler och definitioner än en motivering:

”En företagare som driver verksamhet i enskild firma räknas i skattehänseende inte som anställd personal och beskattas inte heller för inkomst av tjänst. Företagaren beskattas i stället för verksamhetens överskott som inkomst av näringsverksamhet och får dra av de utgifter som behövs för att driva sin verksamhet. Utskottet anser därför att kostnader som den enskilda näringsidkaren har för sin egen friskvård ska betraktas som utgifter för privata levnadskostnader som inte får dras av.”

Och hur var det nu med golfen? Det är inte en överdrift eller en skröna, för så här skriver betänkande-författarna:

”Enligt praxis kan numera även golf på s.k. pay and play-banor och träning av golfslag på en s.k. driving range omfattas av definitionen enklare slag av motion (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2018 ref. 2)”

Världen är inte rättvis, i synnerhet inte för oss med enskild firma.

Klassiska hårdrock/metal-låtar: Rainbows bästa låt (plats 5 av 100)

”Stargazer är däremot magisk. Form och text i harmoni. Det är vemod och romantik, kraft och mystik, och som för många stora låtar verkar det delvis ha gått intuitivt till”.

Rainbows Stargazer har ”bara” 39 miljoner spelningar. Jag skriver bara, för bandets mest populära låt Since you been gone har smått otroliga 137 miljoner spelningar på Spotify (23 06 08).

Ändå är det Stargazer som är hårdrocksmästerverket framför andra av Richie Blackmores supergrupp som vid 1976 hade Dio som sångare.

Den mest populära låten är, som flera av Rainbows senare kommersiella hits, mer rockn’roll än hårdrock/metal. Mer mainstream och lättviktigt.

Det tidiga Rainbows Stargazer nådde aldrig hit-listorna, men den är ändå lite av ett signum för bandet. En motsvarighet till Black Sabbaths Iron Man eller War Pigs.

Varför?

Det är form och text i harmoni. Det är vemod och romantik, kraft och mystik.

Låten är över åtta minuter lång och lätt symfonisk, vilket delvis beror på att Blackmore fick hjälp.

”Låten skrev han delvis på cello och till sin hjälp hade gruppen Munchens filharmoniker”, skriver Ove Falkenström i sin bok om 100 skivor 1967 – 1979 (Falkenström, 2012).

Men den har också en catchy hit-feeling över sig. Den har en bra sång-melodi, som vilar på en enkel, suggestiv och malande trum- och basmatta.

Men vad handlar den om? Det är typisk Dio-materia. Trollkarlar och myter och saga och dramatik. Enligt tidskriften Ultimate Rock handlar den om en” ego-maniacal wizard and his tower of stone”.

Det sägs att den är sjungen ur en egyptisk slavs perspektiv, alltså en av de många slavar som bygger det höga tornet mot himlen som trollkarlen vill ha ( men projektet verkar barka åt skogen). Det är en rimlig tolkning. Men det är som med mycket bra poesi. Det är gåtfullt och tvetydigt.

In the heat and the rain

With whips and chains

To see him fly

So many die

We build a tower of stone

With our flesh and bone

Just to see him fly

Don’t know why

Now where do we go?

Stargazer (1976)

Den är ödesmättad och episk, som om man lyssnar på en komprimerad version av sista avsnittet av Game of Thrones eller får en sammanfattning av Sagan om ringen-hobbitarnas gemenskap och kamp i musik-format. Det är en innerlig klagan och en lovsång över livets sorgliga skönhet.

Och som för många stora låtar verkar det delvis ha gått intuitivt till. Inspelningen av hela albumet bara tog ett par veckor.

”The melody and track would be in the air for a couple of days and all of a sudden Ronnie would be gone with his pen and paper and then he’d come down and just sing it and not spend hours doing it. They had a great writing chemistry”, säger fotografen Raymond D’Addario, som var med under inspelningen ( Bloom 2008).

Den är bra, den är en klassiker. Den femte bästa äldre hårdrock/metal-låten under perioden 1970 till 1995.

Spotify-Lista på de 100 bästa tidiga hårdrock/metal låtarna. Objektivt urval.

Falkenström, O. (2012) Hårdrock 1967 -1979. 100 skivor. Epitome förlag.

Jerry Bloom, J. (2008) Black Night. Ritchie Blackmore. Omnibus Press.

Read More: How Rainbow Redefined Heavy Metal on ’Rising’ | https://ultimateclassicrock.com/rainbow-rising/?utm_source=tsmclip&utm_medium=referral

Arbetsvärldens granskning i riksdagsdebatten

Debatten om omställningsstudiestödets tröga införande har tagit fart även i riksdagen. Arbetsvärlden publicerar en artikel jag skrivit om detta i dag.

Under ett halvår har jag följt införandet för Arbetsvärldens räkning, men hittills har det varit relativt stillsamt i riksdagskammaren.

Två oppositionspolitiker, Ciczie Weidby (V) och Niklas Sigvardsson (S) har visserligen vid ett par tillfällen ställt frågor till utbildningsminister Mats Persson (L) om hur det kan komma sig att det går så långsamt med att handlägga omställningsstudiestödet till de yrkesverksamma som vill ställa om och kompetensutveckla sig med förmånliga vilkor. Det som var det stora löftet till arbetstagarna i den stora LAS/Trygghetsreformen.

I frågeställningarna hänvisas till Arbetsvärldens artiklar:

Nu har Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling (V) skrivit en interpellation, daterad 10 maj, där han ställer en rad frågor, och hänvisar till ytterligare en Arbetsvärldsartikel jag skrivit.

Temperaturen i frågan ökade då CSN meddelade att 600 miljoner kronor inte verkar kunna betalas ut, detta på grund av långsamhet och resursbrist.

CSN mäktar helt enkelt inte med. Dels har man inte tillräckligt många som kan jobba med handläggningen, dels har man inte utvecklat ett digitalt stödsystem som kan underlätta den komplexa granskning av varje ansökan som måste ske.

Nu är frågan vad som kommer att ske med alla ansökningar som kommit in inför höstterminen? Vilka åtgärder vidtar minstern, undrar gruppledaren?

S-ledamoten Niklas Sigvardsson uppmanar i sin interpellation regeringen att lyssna på arbetsmarknadens parter som i flera debattartiklar succesivt blivit allt mer irriterade i offentligheten.

Det ryktas om att riksdagsledamöterna tidgare har tvingats hålla inne med besvikelsen och kritiken då en skriftlig fråga ska vara neutralt formulerad och icke-argumenterande.

I interpellationsdebatten, som alltså öppnar för andra partiers reprsentanter att delta, är tonen mer kritisk. Man går inte så långt som att man talar om avtalsbrott från statens sida, som till exempel SSR:s Ursula Berge gjort, men man använder fraser som ”tomma löften” och ”oacceptabel situation”.

Nu blir det alltså debatt i kammaren i slutet av maj. Det ska bli intressant att höra vad som sägs, inte minst från utbildningsminister Mats Perssons sida.

Pensionsföreläsning för frilansare 23 maj 2023

Föreläsningen handlar om den framtida pensionen för oss soloföretagare och frilansare. I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Är det dags att sluta strutsa!? Informera dig om den allt viktigare pensionsfrågan?

Då finns ett bra tillfälle för dig som frilansar med text, bild, kommunikation, journalistik och liknande.

Den 23 maj kl 17.00 i Stockholm håller jag en pensionsföreläsning och frågestund organiserat av Mälardalens Frilansklubb, där jag också är medlem.

I takt med att de anställdas tjänstepension blir allt viktigare är det samtidigt allt viktigare för dig som frilans att göra ett val, eller i varje fall sätta dig in i frågan, om din framtida ekonomi.

Det ska bli riktigt kul och intressant att få föreläsa om detta igen. En utmaning blir förstås att hitta rätt nivå. Min erfarenhet är att det trots frågans vikt finns väldigt mycket kunskapsluckor i våra led.

Vissa kanske inte riktigt kan skilja på tjänstepension och allmän pension, medan andra har koll på skillnaderna mellan AB och Enskild firma och när man ska dra av och inte.

Mer säker på är jag att de flesta inte vet vad som anses vara en rimlig kostnad för de globala aktieindexfonder som så många oberoende experter tipsar om. Jag ska gå igenom det mesta av vikt, men hur mycket detaljer som hinns med på 2 h är svårt att veta. En utmaning, som det heter.

Här kan du anmäla dig, du kan också bli medlem på plats. Här finns också kontaktuppgifter till arrangören.

https://www.malardalensfrilansklubb.se/post/vagen-framat-i-pensionsdjungeln

Några av frågorna som tas upp är:

*Vilken sorts pension blir det i regel för frilansande journalister som inte pensionssparar?

*Vilka regler och kostnader är viktiga att ha koll på? (För AB respektive enskild firma)

* Varför skiljer sig din pensionsutmaning så mycket från de anställdas?

* Vilka är de vanliga misstagen?

För detta och mycket annat: kom, mingla lyssna och ställ frågor.

Nystart för stödet som kan ge 20 000 i månaden i bidrag

Den 1 april öppnas möjligheten att ansöka om det förmånliga omställningsstudiestödet för andra gången. Det riktar sig till dig som jobbat en längre tid och kan stärka din position på arbetsmarknaden genom utbildning. Grundbidraget ger drygt 5 000 kronor till alla med någorlunda normal lön. I veckan. Men budgeten är begränsad och det är först till kvarn som gäller.

En höginkomsttagare med 60 000 kronor i månaden som jobbar hos en arbetsgivare som har kollektivavtal* har dessutom rätt till det som kallas förstärkt studiestöd, kan få så mycket som runt 40 000 kronor (!) i månaden i studiebidrag.

Nej, det är inget aprilskämt, ansökningsdatumet till trots.

För Sveriges Ingenjörers medlemmar som arbetar med kollektivavtal beräknas stödet bli så här bra:

Sveriges Ingenjörer har tagit fram tre exempel på vad en ingenjör som har kollektivavtal kan få i studiebidrag, beroende på inkomst.

För dem som arbetar utanför kollektivavtalen är det enbart det statliga offentliga stödet som gäller, upp till 22 290 kronor i månaden 2023, beroende på vilken lön man har haft.

Tyvärr har handläggningsprocessen hittills varit långsam och de flesta som sökte inför vårterminen 2023 – den första terminen med stödet – hade ännu i början av mars inte fått några pengar. CSN uppmanade under en period till och med målgruppen att söka vanligt studiestöd i stället.

Men möjligheten finns, och enligt CSN går det allt snabbare att handlägga ansökningar.

Många villkor

I princip är det tre huvudkriterier som gäller:

* du ska vara mellan 27 och 62 år

* du ska ha jobbat de senaste åren (”arbetat minst ett år under de senaste två åren och dessutom ha arbetat åtta av de senaste fjorton åren”. Länk)

* utbildningen ska ”stärka din ställning på arbets­­marknaden utifrån arbets­marknadens behov”

Varför är det hittills så få som fått stödet?

Det beror dels på långa handläggningstider på CSN, -väldigt många fler än vad staten räknade med sökte stödet redan under dess första termin. (Och CSN förväntar sig ett ännu högre söktryck i april än vad de såg under förra ansökningsperioden).

Dels beror det på att stödet är nytt. Folk vet inte vad som gäller helt enkelt. Det är en mängd uppgifter om tidigare yrkesliv och SGI bland annat, som ska in till CSN. Myndigheten måste jobba på ett helt annat sätt än vid vanliga studiestödsansökningar.

Dessutom är summan begränsad. För 2023 räcker pengarna till ”i snitt 8 800 personer” för helåret, enligt myndigheten.

Du kan dock öka dina chanser genom att göra rätt när du skickar in din ansökan så snart som möjligt med start 1 april. Eftersom de behandlas i turordning är det viktigt att skicka in den så snabbt som möjligt.

Vanliga sökmisstag

Tidningen Ingenjören har identifierat några misstag som sökande gjort:

Fem vanliga misstag som sökande av omställningsstudiestöd har gjort:


1.Uppfyller inte kriterierna. Man måste uppfylla ålderskravet, arbetsvillkoren och det finns också riktlinjer kring utbildningens längd.


2.Söker utan rådgivning. Tanken är att omställningsorganisationerna, fackens och arbetgivarnas organ för vidareutbildning, ska hjälpa den sökande att se vilka behov som finns på arbetsmarknaden. Det finns en rad olika sådana organisationer. De ska skriva ett yttrande som bifogas ansökan om hur utbildningen stärker den som utbildas.

Yttrandet är ett mycket viktigt dokument. Om utbildningen stärker ställningen på arbetsmarknaden är ”ett av de viktigaste villkoren för att få stödet”, enligt CSN.


3.Ansökan är inte komplett. Studietidens längd och omfattning är viktiga.

4. Söker för fel period. Vårens ansökan gäller för studier som börjar till hösten. du kan alltså inte söka nu för en utbildning som startar i januari 2024.


5. Utbildningen stärker inte din ställning på arbetsmarknaden. Det handlar till exempel om att yrken med hög konkurrens – som till exempel journalist – inte ger dig rätt till omställningsstudiestöd. Att få stöd för en utbildning som du borde få av din arbetsgivare är också svårt att får stöd för, kanske till och med omöjligt.

Ansvarig chef på CSN, Tobias Berggren, sammanfattar det så här:

– De vanligaste avslagen är för att utbildningen man sökt för är för lång eller att man inte arbetat tillräckligt länge. Stödet är helt nytt och det är förståeligt att villkoren inte är helt kända, säger Tobias Berggren i ett pressmeddelande den 22 mars 2023.

Det finns ett antal artiklar som förklarar turerna bakom omställningsstudiestödet (jag har skrivit flera av dem), och vad som skett det första halvåret i stödets historia. Här är några av dem, publicerade i Arbetsvärlden.

Här är det intressant att se att det verkar spela viss roll vilken omställningsorganisation som coachar dig som söker:

Här förklaras lite om varför det gått så trögt för dem som vill ställa om men som inte arbetar med kollektivavtal, till exempel egenföretagare. De har först i dagarna fått möjlighet att få stöd i ansökningsprocessen. För denna grupp finns också en nystartad statlig enhet, Offentliga omställningsorganisationen, som lotsar till rätt hjälp.

Till saken hör att pengarna är begränsade och de första åren är de extra begränsade. Om ett par år kommer det dock, enligt planen, finnas mycket mer pengar. Först till kvarn principen har gällt, och detta kommer gälla även i höst:

Länkar för mer läsning och info:

CSN om villkoren för att få stödet:

https://www.csn.se/bidrag-och-lan/studiestod/omstallningsstudiestod/vad-ar-omstallningsstudiestod-och-vem-kan-fa-det.html

Sveriges Ingenjörer gjorde i januari en utvärdering av vilka som sökt och fått stödet.

De gick igenom de första 1 000 ansökningarna för omställningsstudiestödet. Det visade sig bland annat att:

50 procent har sökt till en högskoleutbildning.
40 procent har sökt för studier i yrkeshögskolan.
83 procent av de som hade beviljats stöd till högskolan är 40 år eller äldre.
60 procent av de som beviljats stöd är kvinnor.

Läs rapporten här: https://www.sverigesingenjorer.se/contentassets/31c4284b5756459fb451e51ca69f0f7f/23-02-rivstart-for-omstallningsstudiestodet.pdf

* Den som arbetar på ett företag som omfattas av kollektivavtal som är kopplat till huvudavtalet (vilket är det vanligaste) kan genom sin omställningsorganisationen, få ett kompletterande studiestöd. Detta läggs alltså på det offentliga omställningsstudiestödet. För närvarande ger det påfyllning av bidraget så att det motsvarar 80 procent av lönen upp till cirka 31 000 kronor i månaden, och cirka 65 procent av löner upp till cirka 67 000 kronor i månaden. Här går arbetmarknadens organisationer in och toppar upp det statliga omställningsstudiestödet. Det kan dock finnas undantag. Om kollektivavtalet inte är kopplat till huvudavtalet, mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv, gäller inte det förstärkta stödet, utan bara grundstödet. Alla som får stödet kan dock komplettera med lån.

Rolling Stone har fortfarande inte fattat Heavy Metal

Rolling Stone har fortfarande inte fattat Heavy Metal

(eller: Jag förlåter Rolling Stone efter 53 år)

53 år efter sina famösa sågningar av Sabbaths mästerverk kommer en av världens äldsta rockblaskor med en lista som tidningen väl tror gör att vi ska förlåta dem.  

Här finns allt från väntade Ozzy och Mötley Crüe till Mastodon och Dream Theater, till mer oväntade band i dessa sammanhang som grungiga Kyuss och proto-metalliga Blue Cheer.

Mestadels bra låtar.

Men vad gör flera döds- och blackmetallåtar i en Heavy Metal-lista? Grunge och Glam är Heavy? Ministry? Inget konsekvenstänk.  

Men det är ju väldigt metal i och för sig.  

Så jag bejakar denna lista, Rolling Stone är förlåten.

Men den borde heta hetat 100 bästa hårdrock/metal-listan, då täcker den in allt från Skid Row till Emperor.

Plus

+ Modig. Kopplar ihop en väldigt lång tidslinje i en och samma lista, från tidiga Judas (Heavy Metal) till Bolt Thrower (döds) och sedan över till SYOD (Nu metal) och slutligen till Tool (Progressive metal).

+ flera kvinnliga sångare

+ svenska band (At the Gates, Arch Enemy, Meshuggah, Bathory, Opeth – och detta stärker bilden av att Sverige internationellt sett är ett extrem metal-land och inte ett hårdrocksland, Europes framgågar till trots )

+ Försöker tillfredsställa alla tänkbara hårdrock/metal-smaker

Minus

  • Den borde hetat 100 bästa hårdrock/metal-listan
  • Alla Black Sabbaths låtar kommer från Paraniod
  • Försöker tillfredsställa alla tänkbara hårdrock/metal-smaker
  • Bara en AC/DC- låt! Om man har Skid row, Scorpions och Def Leppard på en lista måste man öppna upp för många AC/DC-låtar.

Extra saknade låtar för en 70-talist

Black Sabbath – Children of the Grave

AC/DC – Hell Bells

Guns/Roses  – Paradise City

D.A.D – Sleeping my day away

Queensrÿche – I don’t believe in love

Mastodon – Crack the Sky

Ratt – You’re in love

UFO – Lights out

500 kr/månad ett helt liv ger samma som 1 år mer i jobb

Pensionsmyndigheten har frågat nära 1 000 pensionssparare mellan 18 och 65 år om vad de tror påverkar storleken på pensionen mest. Närmare hälften, 46 procent, svarar det privata sparandet. Men det stämmer bara om man sätter in betydande summor under lång tid, vilket få gör.

Vi pratar om cirka minst 1 000 kronor under cirka 20 år. Först då kan de ge lika stor effekt som att jobba ett år till, enligt färska beräkningar från myndigheten. Få svarar att de sparar så mycket. Vanligast är att spara under 500 kronor i månaden till sin pension (29 procent).

– En av de viktigaste sakerna man kan göra för att höja sin pension är att jobba något eller några år längre, förtydligar Agneta Claesson, som är pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten, och fortsätter:

– För vissa är det viktigt med ett eget sparande till pension, exempelvis för företagare eller om du inte har tjänstepension från din arbetsgivare. Men för de flesta av oss påverkas pensionen mest av hela livets inkomster, om man har tjänstepension och vid vilken ålder man väljer att börja ta ut sin pension, säger Pensionsmyndighetens Agneta Claesson i en presskommentar.

Endast en av fyra pensionssparare, 25 procent, tror att tidpunkten för när de börjar ta ut sin pension har störst påverkan.

Detta är för alla, inklusve egenföretagare som tar ut en hyfsad lön, mycket viktigt.

Ett års extra arbete efter 66 års ålder (det som är den framtida riktåldern för svesnkarnas pensionering) kan ge den som snart ska ta ut sin pension mellan 1 600 kronor och 2 200 kronor mer i pension per månad före skatt. Och det hela livet ut. För att nå samma pensionshöjning via privat sparande krävs ett månadssparande på mellan:

• 500 till 800 kronor i 30 år,

• 700 till 1 100 kronor i månaden under 20 år eller

• 1 900 till 2 600 kronor i månaden under 10 år.

Genom räkneexemplet nedan framstår det som nästan lika lönsamt att spara 500 kronor i månaden ett helt yrkesliv, som att skjuta upp sin pension i ett år.

Det egna sparandet har i exemplet byggts upp genom att spara 500 kronor i månaden under 44 år. Det ger 1 900 kronor i pension, efter skatt.

Summan hamnar nära det intervall som myndigheten anger att ett extra års arbete ger. Det ger lite mer än mellan 1 600 kronor och 2 200 kronor mer i pension per månad före skatt som ett års arbetande skulle ge.

Exemplet gäller en person som månadssparar 500 kronor från 23 års ålder till pensioneringen vid 67 år. Det egna sparandet betalas sedan ut under 20 år medan tjänstepension och allmän pension är livslång. (Källa Pensionsmyndigheten 2023 03 09)

Läs mer.

”Konsulternas råd sänker egenföretagares pension”


(Under förra året skrev jag som vanligt en hel del om pensioner, och detta var en av de mer intressanta artiklarna. Det visar ännu en gång hur snårigt och komplext pensionsystemen uppfattas, och till viss del är.)

Många egenföretagare sparar fortfarande på fel sätt till sin pension. En del av problemet beror på att deras rådgivare inte förstår hur de med enskild firma bör pensionsspara, enligt Pensionsmyndigheten.

(Av Rickard Jakbo, publicerad i Arbetsvärlden 2022)


Det blir det allt viktigare för egenföretagare att spara själva om de inte vill bli relativt fattiga som pensionärer. Det beror på tjänstepensionens växande betydelse för svenskarnas slutpension, och att f-skattare inte får en tjänstepension som de flesta anställda har.
Problemet är att många – paradoxalt nog – pensionssparar på ett sätt som sänker deras pension från staten. Speciellt vanligt verkar det vara bland de åtminstone cirka 230 000 personer som försörjer sig genom att driva en enskild firma. Många drar av på skatten för sitt pensionssparande trots att de inte borde.
– För dem innebär avdragen en direkt påverkan på den pensionsgrundande inkomsten, och det är många som inte känner till detta, och då tänker jag: oj, här måste informationen gå ut bättre, säger Agneta Claesson, som är informatör och pensionsspecialist på Pensionsmyndigheten.
Att okunskapen är stor har blivit tydlig för Agneta Claesson och hennes kolleger när de besökt branschmässor där många egenföretagare rör sig. Här har de också upptäckt att det inte bara är företagarna, utan även dem som ger råd till företagare, som inte har koll. Det handlar om redovisnings- och bokföringskonsulter som inte känner till de negativa effekterna.
– Vissa har stenkoll, men min upplevelse är att förvånansvärt många inte har reflekterat så mycket över hur avdragen påverkar den allmänna pensionen och andra sociala förmåner som sjukpenning och föräldrapenning, säger pensionsspecialisten och fortsätter:
– Det här är viktigt. För när de som råder egenföretagarna inte har tänkt på detta, då kan man inte förvänta sig att egenföretagarna själva ska ha tänkt på detta.
Det som ofta missas är att avdraget som de med enskild firma gör för sitt pensionssparande minskar den allmänna pensionen från staten, om företagaren inte är en höginkomsttagare som slår i inkomsttaket för avsättningen till den statliga pensionen. Det beror på att det avdragsgilla pensionssparandet minskar överskottet i firman, och därmed också de pensionsavgifter som betalas in till staten. Till saken hör att de flesta enskilda näringsidkare inte har inkomster över gränsen för statlig skatt, 46 242 kronor i månaden, som är den inkomstnivå där det inte längre blir negativt att dra av för sitt pensionssparande.
Hur kan det då komma sig att till och med bokföringskonsulter saknar denna kunskap?
– Det kan ha att göra med att det ligger så djupt rotat att det är bra att göra avdrag och sänka sin skatt. En känsla jag har är att det kan ha börjat svänga, men att det går lite långsamt. Det är svårt att ändra något som setts som självklart under många år.
För egenföretagaren blir det visserligen billigare på kort sikt att dra av på skatten för sitt pensionssparande. Men eftersom skatten ska betalas när pengarna tas ut ur pensionsförsäkringen i framtiden uppstår ingen skattevinst som liknar den som uppstår när företagaren drar av för till exempel sina kontors- och resekostnader.
– Om man sedan påtalar att det dessutom finns en särskild löneskatt som utgår på det avdragsgilla sparandet, är det många företagare som säger att de inte visste om det.
Det är inte bara rådgivare och konsulter som ligger bakom de ogenomtänkta avdragen, framhåller hon.
– Ibland tänker inte rådgivarna på detta, men en del av dem säger att när de informerar om detta, kan företagaren ändå meddela att de vill sänka sin skatt.
Hur många felsparande företagare kan det då röra sig om? En fingervisning ges av den SCB-statistik som Länsförsäkringar nyligen sammanställde. Av försäkringsbolagets rapport Trygghetsgapet framgår att nästan 4 av 10 med enskild firma drog av för sitt pensionssparande i deklarationen för två år sedan. Hur många som tjänade under brytpunkten för statlig skatt undersöktes inte.
Arbetsvärlden har kontaktat fem rådgivnings- och konsultföretag och frågat om de känner igen sig i bilden av att det finns konsulter och rådgivare som är okunniga om de negativa konsekvenserna med avdragsgillt pensionssparande. Svaren har i stort sett uteblivit. Redovisningskonsulternas och skatterådgivarnas branschorganisation FAR meddelar via e-post att de har svårt att ställa upp på en intervju då man saknar sammanställd detaljkunskap om sina medlemmars kunskaper inom pensionsrådgivning.
Den rikstäckande redovisningsbyrån Ludvig & Co, som tidigare hette LRF konsult, ställer dock upp. De har en grundinställning som liknar Pensionsmyndighetens.
– Vi brukar säga att de enskilda näringsidkarna i första hand ska ta ut en vettig inkomst som ungefär motsvarar vad en normalinkomsttagare får ut. Då kan de få ut något av de allmänna försäkringarna, säger Linda Larsson, en av många ekonomi- och skatterådgivare på företaget.
Upplever ni att reglerna för pensionssparande och dess skattekonsekvenser är svåra att förklara?
– Ja, så kan det vara, men det är i första hand svårt att förklara för dem som tjänar i närheten av gränsen för statlig skatt, där det kan vara läge att planera, säger hon.
Att denna inkomstgräns är viktig beror på att företagaren här nästan når upp till full statlig pensionsrätt, samtidigt som företagaren slipper statlig skatt. Det är därför många experter och Pensionsmyndigheten tipsar företagare med höga inkomster om att dra av för sitt pensionssparande, men inte med mer än att de hamnar på en inkomst på ungefär 46 242 kronor i månaden.
Vad kan det bero på att det finns bokföringskonsulter som inte känner till hur avdragen påverkar den allmänna pensionen, vilket Pensionsmyndigheten vittnar om?
– Ja, det skulle kunna vara att alla inte jobbar med enskilda firmor och inte är så vana, säger Linda Larsson, som också är chef för bolagets Uddevalla-kontor.
Har ni märkt av detta?
– Ja, det har hänt att vi fått hit kunder som fått rådet att trycka ned sitt resultat så mycket som möjligt.
Vad som är bäst måste dock avgöras från fall till fall, betonar hon, och tar upp en speciell situation.
– För vissa kan det vara för sent att höja den allmänna pensionen ordentligt. Det går ju inte att få en bra pension från staten om du börjar ta ut en lön på normalnivå först när du börjar närma dig pensionen, då varje år räknas. För en del kan det till och med vara läge att förlita sig på garantipensionen, och då kan det i vissa fall vara bättre att inte ta ut allt i inkomst de sista åren. I stället kan man ta ut dessa pengar från företaget som pensionär då inkomstskatten blir lägre.
Vissa rådgivare tar detta resonemang om att förlita sig på garantipensionen ett steg längre. Om pensionen från staten inte kan bli högre än grundskyddet behöver denna grupp av företagare inte heller oroa sig för att de sänker sin allmänna pension när de drar av för sitt pensionssparande, resonerar de. Och varför då inte bygga upp ett värde i en pensionsförsäkring? Pensionsmyndighetens Agneta Claesson känner till att det finns de företagare som inte tjänat in så mycket till sin allmänna pension under livet, men håller inte med om resonemanget.
– Nivån på sjukpenningen och föräldrapenningen påverkas ju av den deklarerade inkomsten här och nu, oavsett inkomstläge. Jag skulle alltså ändå säga att man bör tänka på att ta ut en högre inkomst och inte sänka den med avdrag för pensionssparande, och att detta gäller för de flesta med enskild firma. Jag kan inte se fördelarna med att spara avdragsgillt om man tjänar under brytpunkten för statlig skatt.
När det gäller dem som driver sitt företag i aktiebolagsform är signalerna om ett kontraproduktivt sparande inte lika tydliga för Pensionsmyndigheten, vilket kan bero på att regelverket ser annorlunda ut (se faktaruta).
Myndighetens tips till de flesta med enskild firma, som alltså inte är höginkomsttagare, är att pensionsspara med skattade pengar. Myndighetens informatörer hänvisar här till vanliga sparformer, till exempel investeringssparkonto, ISK eller kapitalförsäkring. I bägge former sparar man med skattade pengar och drar inte av på skatten som i en pensionsförsäkring.
Men det finns en risk. Det går att använda pengarna före pensionen.
– På minussidan är att du närsomhelst kan komma åt dina sparpengar. Men tittar vi rätt och upp och ned på siffrorna för inkomstpensionen, är det bättre med dessa sparformer, säger Agneta Claesson.

Faktaruta: Skillnad för egenföretagare med enskild firma och aktiebolag
Till skillnad från dem som har ett aktiebolag kan inte de enskilda näringsidkarna separera sin privatekonomi, skattetekniskt sett, från sin firma. Alla skatteavdrag som de med enskild firma gör sänker deras pensionsgrundande, samt föräldra- och sjukpenningsgrundande, inkomst om de tjänar under taken i respektive försäkring. De med AB som tjänar under gränsen för statlig skatt kan dock slippa de negativa socialförsäkringseffekterna om de gör skatteavdraget för sitt pensionssparande privat, utanför sitt bolag, och efter att de har tagit ut lön. För ett AB är det nämligen den uttagna lönen som är pensionsgrundande, inte överskottet som för dem med enskild firma. Om AB-innehavaren sedan använder sin lön till ett avdragsgillt pensionssparande påverkar inte detta dennes pensionsrätter eller ersättningsnivåer inom de andra socialförsäkringarna.