Kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.
Under pandemiåren 2020 och 2021 var det många länder som tog en paus i pensionsåldershöjandet.
Antingen sköt politikerna upp frågan eller så undlät de att genomföra fattade beslut om att höja. Detta enligt OECD:s rapport Pensions at a Glance 2021, vilken jag rapporterade om i Dagens Arena nyligen.
Enligt rapporten har pensionsåldrarna inom OECD inte höjts, så när som på en åldersgräns i Sverige. I Sverige ökade minimiåldern för att ta ut statlig inkomstpension från 61 till 62 år förra året.
Men kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.
I Spanien höjs lägstaåldern för att ta ut pension. Den ålder då man slipper förlora extra mycket ekonomiskt på att gå i pension höjdes till till 66 år och två månader, rapporterar EuroWeekly.
I Storbritannien höjs den lägsta ålder som det är tillåtet att ta ut den arbetsgivarbetalda tjänstepensionen från 55 till 57 från och med 2028. Regeringen stängde nyligen möjligheten att flytta sin pension till ett en pensionsplan som skulle göra att spararna behöll möjligheten att gå vid 55.
I Finland fortsätter man att höja pensionsåldern enligt plan. I dag är den lägsta pensionsåldern för allmän ålderspension 63 år och denna gräns kommer att höjas de närmsta fem åren till 65 år.
Man har där också beslutat att inom en nära framtid ha ett system där pensionsåldern bestäms av medellivslängden. Om livslängden fortsätter att stiga, höjs pensionsåldern med automatik. Detta ska gälla för dem som är födda 1965 eller senare.
Detta system, som kopplar medellivslängden till pensionsåldern, är infört i sju EU-länder. Förutom Finland finns beslut på att införa systemet i Danmark, Estland, Grekland och Nederländerna, enligt ovan nämnda OECD-rapport.
Även i Sverige finns ett förslag på att införa detta medelivslängdsrelaterade system, även kallat ett system med riktålder.
Enligt ett annat förslag som riksdagen har att ta ställning till kommer åldern för när man kan få grundskydd, till exempel garantipension och bostadstillägg, att höjas från 65 till 66 år redan 2023, alltså nästa år.
Mycket talar alltså för att det är business as usual i pensionsåldersfrågan.
Plats 27 * på Rickards topp 100-lista över de bästa 100 äldre metal/hårdrock-låtarna.
Band: Iron Maiden
Låt: The Rime of the ancient Mariner/Balladen om den gamle sjömannen (1984)
Nästan 14 minuter lång och du har inte tråkigt. Så är det med låten som Steve Harris slängde in ”på kul”, om man får tro Bruce Dickinsons självbiografi. Den finns på gruppens femte album, släppt mitt under storhetstiden.
Den får dig att tänka på om också du, som den gamle sjömannen i sitt gråa skägg och upptända blick, skulle gå från person till person för att berätta din historia, om också du fått skulden för ett skeppshaveri efter att ha dödat en albatross.
Här får den som är lite mer musikaliskt bevandrad sitt lystmäte, i och med ”proffskommentarer från ett icke-maiden-fan”. För dig som vill gådirekt till den dramatiska höjdpunkten, gå till 10.15.
Musikaliskt innehåller den, som de bättre Maiden-eposen, flera och rätt olika stycken som avlöser varandra. Ja, den är ”ett komplicerat och stämningsfullt stycke”, som Mick Wall beskriver den.
I ett moment stillnar den så gott som helt. En röst med gammeldags uttal citerar Coleridges text. Orden ackompanjeras av akustiskliknande gitarr och ljudet av träskrovets ristningar och knarr.
Låten tar verkligen med dig till havet, till utsattheten, till mannen som driver planlöst fram som den enda överlevande på öppet hav under månskenet.
Texten
Denna låts storhet handlar till stor del om originaltexten och historien. Det är alltså varken Steve Harris, Adrian Smith eller Bruce Dickinson som ligger bakom idéerna och temat, utan den skuldridne Samuel Taylor Coleridge.
Den brittisk poeten skrev i slutet av 1700-talet ned historien om den otursförföljda sjömannen som till slut fann en mening i att grabba tag i människor och berätta om det fasanfulla och fantastiska han var med om.
”Water, water everywhere nor any drop to drink”
Mick Wall skriver i sin Maiden-biografi att Harris ”inspirerades” av dikten, och att Harris på så vi framkallade denna mystiska värld som låten består av. Det är lite att överdriva Harris snille, (som så klart i övrigt inte ska dissas). För Iron Maidens text är en sammanfattning av dikten, och innehåller till och med en kopia av två textstycken (se nedan i fetad i stil), varav en också utgör diktens poetiska höjdpunkt för många.
Men att tonsätta den rätt, att våga göra en låt på 14 minuter, och att skapa det musikaliska landskap som förmodligen gjort dikten mer känd över världen än alla litteraturlärare tillsammans; detta är så klart värt att beundra.
Som all stor konst handlar den om många saker samtidigt.
Här är det havet, ensamheten, kampen, hopplösheten och hoppet, berättandet som överlevnadsstrategi, människans relation och täta koppling till naturen. Vår strävan efter att förstå varför vi kan hamna som spillror på ett skepp mitt i havet.
Texten är en fin illustration av något som liknar Coleridges romantiska credo:
”Att göra det utvändiga invändigt, det invändiga utvändigt, att göra naturen till tanke, och tanken till natur – detta är snillets mysterium i konsten”, som Coleridge skrev i sin Biographia Literaria från 1817. (Eriksson, 2018)
Texten är både modern och romantisk. Professor i Environmental Humanities sir Jonathan Bate, säger i ett temaavsnitt av BBC:s avsnitt av In our Time: Culture att det i vår tid går att ge texten en ekologisk tolkning.
”It is also possible to make an crime against nature, for example to shoot an alabatross/…/ a key element of the modernity of this poem.”
Men han säger också avslutningsvis, mycket träffande, att storheten ligger i att det är en oförglömlig story i ett oförglömligt språk.
Iron Maidens text med stycken direkt citerade från Coleridges, versionen från år 1800.
Hear the rime of the ancient mariner See his eye as he stops one of three Mesmerizes one of the wedding guests Stay here and listen to the nightmares of the sea
And the music plays on, as the bride passes by Caught by his spell and the mariner tells his tale
Driven south to the land of the snow and ice To a place where nobody’s been Through the snow fog flies on the albatross Hailed in God’s name, hoping good luck it brings
And the ship sails on, back to the North Through the fog and ice and the albatross follows on
The mariner kills the bird of good omen His shipmates cry against what he’s done But when the fog clears, they justify him And make themselves a part of the crime
Sailing on and on and north across the sea Sailing on and on and north ’til all is calm
The albatross begins with its vengeance A terrible curse a thirst has begun His shipmates blame bad luck on the mariner About his neck, the dead bird is hung
And the curse goes on and on at sea And the curse goes on and on for them and me
”Day after day, day after day We stuck nor breath nor motion As idle as a painted ship upon a painted ocean
Water, water everywhere and All the boards did shrink Water, water everywhere nor any drop to drink”
There calls the mariner There comes a ship over the line But how can she sail with no wind in her sails and no tide
See, onward she comes Onward she nears out of the sun See, she has no crew She has no life, wait but here’s two
Death and she life in death They throw their dice for the crew She wins the mariner and he belongs to her now Then, crew one by one They drop down dead, two hundred men She, she, life in death She lets him live, her chosen one
”One after one by the star dogged moon Too quick for groan or sigh Each turned his face with a ghastly pang And cursed me with his eye
Four times fifty living men (And I heard nor sigh nor groan) With heavy thump, a lifeless lump They dropped down one by one”
The curse it lives on in their eyes The mariner he wished he’d die Along with the sea creatures But they lived on, so did he
And by the light of the moon He prays for their beauty not doom With heart he blesses them God’s creatures all of them too
Then the spell starts to break The albatross falls from his neck Sinks down like lead into the sea Then down in falls comes the rain
Hear the groans of the long dead seamen See them stir and they start to rise Bodies lifted by good spirits None of them speak and they’re lifeless in their eyes
And revenge is still sought, penance starts again Cast into a trance and the nightmare carries on
Now the curse is finally lifted And the mariner sights his home Spirits go from the long dead bodies Form their own light and the mariner’s left alone
And then a boat came sailing towards him It was a joy he could not believe The pilot’s boat, his son and the hermit Penance of life will fall onto him
And the ship it sinks like lead into the sea And the hermit shrives the mariner of his sins
The mariner’s bound to tell of his story To tell this tale wherever he goes To teach God’s word by his own example That we must love all things that God made
And the wedding guest’s a sad and wiser man And the tale goes on and on and on
Källa Youtube Music/Lyricfind
* Efter att ha läst in mig lite på textens historia flyttade jag upp låten från 47 till 27. Detta ska ses som den nya objektivt sanna placeringen på den likaledes objektivt sanna och neutrala 100-listan.
Källor:
Dickinson, B ( 2017) What does this button do? – an Autobiography
Wall, M (2005), Run to the Hills – den officiella biografin.
Eriksson, U (2018) Coleridges moraliska gåta låter oss känna suget från avgrunden, Svenska Dagbladet, 2018 03 07
Pensionsmyndighetens har skrivit en rapport om hur pensionerna kan höjas via en pensionsavgiftshöjning.
En intressant konsekvens av myndighetens huvudalternativ är att det höjer inkomsttaket för allmän pension. Detta betyder, enligt kollektivavtalen, att arbetsgivarnas tjänstepensionsavsättningar för höginkomsttagare sänks.
Det blir alltså mer avsatt till den statliga pensionen, men för de med högst inkomster blir det samtidigt mindre pengar in i deras tjänstepensionsfonder.
I tredje ledet betyder det avsevärt mindre i premier till tjänstepensionsföretagen, eftersom de får stora tjänstepensionsavsättningar för dem vars lön ligger över inkomsttaket. Att effekten blir stor beror på att tjänstepensionen uppgår till hela 30 procent av inkomsten över taket, medan avsättningen under taket i regel är 4,5 procent ( ett räkneexempel från Pensionsmyndigheten finns här).
Myndighetens förslag innebär en sänkning av inbetalningarna till tjänstepensionsförvaltarna med omkring 10 miljarder kronor, skriver rapportförfattarna.
Detta motsvarar en sänkning med 4 procent av den totala inbetalningen av premier till konkurrensutsatta pensions- och livförsäkringar under 2020, vilken uppgick till 270 miljarder kronor, enligt statistik från Svensk Försäkring som Dagens Industri rapporterade om tidigare i år.
Om det gick att renodla enbart kollektivavtalad tjänstepension, skulle den procentuella minskningen vara större, och för de bolag som nästan enbart har konkurrensutsatt kollektivavtalad tjänstepension skulle minskningen av premier förmodligen vara rätt stor i procent.
En fråga som denna uträkning leder in på är: engagerar sig vissa tjänstepensionsbolag i debatten om pensionsavgiften delvis för att en höjning kan innebära kraftigt minskad omsättning?
Del 1 av 100, där jag skriver några rader om alla låtar på listan.
År: 1983 (singeln)
Band: Judas Priest
Varför: En skön kombination av det snabba smattrande sjungandet och de melodiösa gitarrslingorna och ett catchy riff. För en 14-åring på 80-talet även en skön videokombo där arkadspelet och Halford mixas ihop på ett FÖR DÅTIDEN fräckt sätt.
Vad säger arkiven och de andra:
”One of the best opening tracks in rock history”, skriver Loudwire, när de listar Judas bästa låtar.
”The rapid-fire middle-eight is yet another great example of how Halford’s vocals serve as a lead instrument alongside those twin guitars.” , skriver Guardian.
Recensioner ur de gamla hederliga(?) svenska arkiven: Här om skivan Defenders of the Faith i sin helhet som recenserades tillsammans med Saxons och Whitesnakes skivor från samma år, ur Svd 1984 03 02:
Katten Björnis, vars fullständiga namn är Björn Björne Björnis Örnis, är en skojig och nyfiken liten krabat som du ibland kan se gå omkring i kvarteren kring Öfvre Hauptvägen.
En balkong med utsikt, det är inte dåligt, men det bästa här är nog att jag får mat varje gång jag mjauar högt ett par gånger.Jag gillar att sitta på klippor och spanaHär är min kompis i kvarteret, en annan liten katt som är social och orädd. Vi hoppar omkring tillsammans ibland.
”Vi pratar mycket om Björnis hemma”, sa mamman i den italienska familjen som varje morgon skjutsar sin lilla son till förskolan i kvarteret.
På sensommaren gick vi omkring i koppel. Helt ok, om du frågar mig.Bara för att man har koppel så behöver man inte hålla sig från att klättra i träd.Nu orkar jag inte mer löjligt människosnack, Godnatt!
It may be a long way to the top if you wanna rock and roll, but the route is shorter if you want to get Twitter followers. At least if you are swedish and have a history with death metal.
Which swedish band have the most followers by far? If you are a mainstream metal bloke like me, you’ll be a bit surprised of the answer. Take a look at the chart below.
Measured 2020 10 10 – 2020 10 21,
But the most interesting thing with this is that Twitter is an other piece of evidence that it’s the swedish death metal bands, or at least bands with death metal roots, that really fascinates the worlds metal heads.
They even stand out if you compare with international big names in their genre, like for example still active bands like Cannibal Corpse (223 100 followers) and Obituary (140 100).
The whole list:
Band
Followers
Tweets
1. Amon Amarth
447 500
1 961
2. In Flames
329 000
7 567
3. Arch Enemy
300 600
7 219
4. Messhuggah
242 500
1 333
5. Opeth
177 100
1 417
6. Ghost
143 200
1225
7. Entombed
142 000
704
8. Sabaton
114 900
27 800
9. Hammerfall
84 100
8 100
10. Yngwie Malmsteen
68 800
9 499
11. Soilwork
68 400
2 514
12. Therion
58 000
446
13. Dark Tranquillity
42 300
310
14. Amaranthe
34 100
2 778
15. Pain
27 500
639
16. Avatar
24 900
1 137
17. Candlemass
23 800
415
18. Hypocrisy
17 800
410
19. Europe
17 800
626
20. Graveyard
11 600
677
21. At the Gates
11 300
1 630
22. Mustasch
8 664
1 300
23. Witchcraft
5 645
134
24. Pain of Salvation
5 701
212
25. Evergrey
5 127
6 127
Measured 2020 10 10 – 2020 10 21. Bands that obviously have stopped tweeting and or/bands that not have not obtained 5 000 followers are excluded. Haunted, Raubtier, Cyhra and Watain among others.
Regarding non kind-of-extreme metal genres, well, some seem to do ok, but it’s not a global mass movement of popularity, at least not on Twitter. It doesn’t help much that Yngwie tweet a lot of interesting guitar-stuff.
One exception seems to be the power metal band Sabaton. Power metal giants Blind Guardian has 94 100 followers, Kamelot 76 400 and Helloween 72 200 followers, but Sabaton has 114 000. (Well ok Hammerfall is quite strong as well).
What lies behind the successful strategy of Amon Amarth? Is it about popularity only or a smart twitter-strategy? After a bit of research I think it’s both: they are one of the most popular swedish metal bands on Spotify, and they tweet a lot – with lyrical excerpts, which they have in common with for example the other top three tweeters In Flames and Arch Enemy. (Isn’t that a promising observation for those that claim that young people doesn’t read anymore?) . And of course, they surf on the big wave of the neverending interest in vikings in the popular culture.
Twitter is of course only a snapshot of one of the sources and signs of global internet popularity. But take a brief look at Spotify-plays and you’ll see that there seems to be a strong correlation between twitter popularity and popularity in general.
Först ut i denna fantastiska serie kulturtips för den mogne metallisten är Sabbath bloody Podcast. Podden har funnits sedan 2018, och riktar sig till fansen (eller förvirrade människor utan så mycket att göra).
Upplägget ser ut så här: för varje år som tickat på under Heavy Metal-skaparnas karriärer skapas ett avsnitt som går igenom alla väsentliga händelser och tillgängliga åsikter om dessa händelser. Serien startar med ett Pre-Sabbath avsnitt, och sedan följer året 1970, året 1971, året 1972 och så vidare – ja du hajar.
När detta skrivs har alla Sabbath-åren avverkats, men serien har i sann hårdrocksnörd-anda utökats med en Ozzy år för år-inriktning, och på denna linje har vi nu nått 1982.
Det är ett härligt program. Tok-Nördigt, javisst. Men inte på ett tråkigt sätt. Det är metal-nörderi när det är som bäst.
Ibland hamnar programledaren på en löjligt inzoomad detaljnivå. Men det funkar. Och det av två skäl: a) det serveras nyheter för alla fans som inte är helt galna och har pluggat in varenda intervju med legendarerna och deras medmusiker och b) det finns en humoristisk ton.
Här är ett exempel på hur det kan låta ungefär:
-Bob Daisley writes very good texts on the album, almost Geezer level. .. Even my mom sings along to Crazy train.
Här finns intervjusnuttar från tiden då det begav sig, citat ur den växande högen med BS- och Ozzy-böcker och även färskare intervjuer av tala ut-karaktär (läs berätta om vilken egoist/idiot/svin någon av stjärnorna kunde vara och hur synd det är om den som talar ut).
Poddaren är ett till synes anonymt fan som kan berätta i podd-format om allt du velat veta, och även sådant du inte velat veta, om mighty BS och Ozzy.
Podden känns väldigt lovande. Det är mitt intryck efter att ha lyssnat på ett par avsnitt i den serie avsnitt som behandlar Ozzys solokarriär år för år (1980 och 1982). Jag kommer såklart att lyssna vidare.
En uppmuntrande nyhet kom från Pensionsmyndigheten i går den 16 juni. Premiepensionsfonder med låg koldioxidrisk har på fem år avkastat klart bättre än fonder som inte bryr sig så mycket om exponering mot fossiltunga branscher. Det visar en ny rapport, som kan nås här.
Aktiefonder med låg koldioxidrisk har ökat med cirka fem procent i värde jämfört med cirka 2,7 procent för aktiefonder som inte är kategoriserade som låg koldioxidrisk-fonder.
Definitionen av att vara en fond med låg koldioxid-risk utgår från en CO2-märkningen ”Låg CO2-risk”.
För att få detta märke krävs det att
a) fonden behöver ha en låg risk i omställningen till en världsekonomi med låga koldioxidutsläpp.
b) att det finns en begränsad exponering mot fossila bränslen i fonden.
Exponeringen mot fossila bränslen måste till exempel vara lägre än 7 procent av fondens totala innehav.
CO2-riskvärdet, som ska vara under 10 på en skala mellan 0 och 100, och är den kapitalvägda summan av fondens innehavs CO2-riskvärden under de senaste 12 månaderna. Dessa så kallade riskvärden räknas ut av företaget Sustainalytics, som värderar i vilken grad ett företags verksamhet och produkter är anpassade för en övergång till en ekonomi med lägre koldioxidutsläpp.
”Beräkningen går främst att göra för aktiefonder och sker kvartalsvis”, skriver myndigheten i sin rapport,
Pensionsmyndigheten har även infört andra nya verktyg än detta som fokuserar på fossila bränslen. Även här handlar det om att spararen kan sortera bort, eller välja till fonder, på ett mer informerat sätt. De nya märkningarna och klassificeringsverktygen är Hållbarhetsrisk (ESG-risk), ”Oönskade produkter och tjänster” samt Hållbarhetsfonder.
I början av året tillgängliggjorde SCB statistik över utbetalda pensioner 2018. Det är stora skillnader mellan könen och olika åldersgrupper. Så här ser det ut för de grupper fick det bästa medelvärdet.
Drygt 5 000 kronor i månaden i tjänstepension skiljer det sig åt mellan den grupp kvinnor som får mest i utbetald tjänstepension och den grupp män som ligger i absoluta toppen, det vill säga 61 – 64 – åringarna.
För pensionärer som har en mediantjänstepension är kompensationsgraderna väldigt bra. Utan tjänstepension är det betydligt sämre när pensionen jämförs med lönen, i synnerhet för låginkomsttagande män. Det visar en ny rapport.
En av många intressanta pensionsfrågor är hur mycket en genomsnittlig man och en kvinna får i pension, mätt som kompensationsgrad.
Detta ger sig Pensionsmyndighetens analytiker ännu en gång i kast med att svara på i samband med presentationen av en ny rapport.
På en webbsänd presentation kunde myndighetens Jesper Lorentz redovisa tre inkomstgruppers årsinkomster fram till 65 års ålder 2017, alltså hur lönerna hade utvecklat sig för olika inkomstgrupper under livet, sett som medianlöner.
Han redovisade därefter kompensationsgrader för samma inkomstgrupper, alltså hur stor andel av den tidigare lönen som betalas ut i allmän pension och tjänstepension vid 66 års ålder 2018.
Kompensationsgraden räknades ut genom att att ta medianlönen för grupperna vid 60 respektive 64 års ålder, och sedan beräkna ett medelvärde av detta. Detta blir då den uppskattade lönen som pensionen stäms av emot.
De mest intressanta resultaten som jag kunde identifiera var:
Att med tjänstepensionen inräknad så var kompensationsgraderna relativt höga för såväl låg-, medel- och höginkomsttagare. Alla hade de kring 80 till 85 procent i pension av sin tidigare lön, mätt som Pensionsmyndigheten gör. Det gällde både kvinnor och män. Bara låginkomsttagarmännen hade en kompensationsgrad under 80 procent, och då låg denna ändå på cirka 77 procent.
Att med tjänstepensionen borträknad så var kompensationsgraderna betydligt lägre: 55 – 57 procent för medelinkomsttagargrupperna och cirka 40 procent för låginkomsttagarna.
Att gruppen låginkomsttagare sänker sina löner efter 37 års ålder och de fortsätter att sänka sina löner ända fram till 65-årsdagen (varför framgick inte i presentationen).
Låginkomsttagarmän har en lägre kompensationsgrad än kvinnor, något analytikern tror beror på män med låga inkomster i högre grad saknar tjänstepension.
Siffrorna ligger i linje med det narrativ om fattigpensionärer som vuxit fram på senare år bland en del analytiker och bedömare: att det inte är pensionssystemet det är fel på när det gäller de cirka 300 000 av alla pensionärer som kallas fattigpensionärer – utan att orsaken till att de har det knapert snarare är deras låga inkomster och bidrag som de fick innan de blev pensionärer.
Nej, det är inte ofta vi får höra om de 4,7 procent av dem under 65 som lever i materiell fattigdoms i Sverige (och som är folkbokförda här, ska väl tilläggas).
Denna iakttagelse gör att man får får ihop att det finns en grupp människor som har lite pengar som pensionärer, trots att pensionssystemet procentuellt sett betalar dem mycket i förhållande till vad de tjänade när de var cirka 62 år. (Enligt Ström, som lutar sig på Pensionsmyndighetens siffror, är det till och med så att var fjärde person får en högre inkomst som pensionär jämfört med inkomsten tidigare i livet och detta gäller i första hand låginkomsttagare).
Pensionsmyndighetens analytiker spekulerade också om varför man inte kan se en sjunkande kompensationsgrad trots att vi lever allt längre (och att detta med dagens system borde påverka pensionerna negativt). Det kan bero på att avkastningen i premiepensionen hade gått väldigt bra för dem som var pensionärer vid 66 års ålder 2018.
En fråga som presentationen inte gick in närmare på var hur stor del av den höga kompensationsgraden (i förhållande till missnöjet med pensionssystemet som finns på sina håll) som består i att många tar ut sin tjänstepension på fem respektive tio år, och därmed höjer kompensationsgraden tillfälligt i början av sin pension, för att sedan få en betydligt lägre pension efter fem år.
