Pensionsmyndigheten har skickat ut sina orangea kuvert. Med anledning av detta har Monica Zettervall, en av myndigheternas pensionsexperter, sammanställt några fakta om vad som kan hittas i kuvertet och några fakta om den allmänna pensionen.
Det visar sig att en genomsnittlig person i Sverige har tjänat in 65 100 kronor till denna pension det senaste deklarerade inkomståret.
Den allmänna pensionen är alltså den pension som staten ansvarar för och som alla som arbetar och tjänar (vita) pengar får avsättningar till. (I genomsnitt utbetalades 16 200 kronor per månad före skatt i juli 2024 för boende i Sverige).
Denna summa kommer sig av att alla automatiskt betalar 17,21 procent av sina inkomster till pensionssystemet. Genom åren har detta lett till att den genomsnittliga svensken sparat in 1 435 100 kronor i samlad allmän pension, visar sammanställningen.
När det gäller premiepensionen – de 2,5 procent av de avsatta pensionspengarna som går in i fonder på det statliga fondtorget – var värdeutvecklingen god förra året. Hela 23 procent i snitt växte premiepensionspengarna under 2024.
För min del gick det lite sämre. Mina premiepensionspengar ökade i värde med 20 procent. Men jag deppar inte så mycket över det. Det är ju här viktigt att tänka på att förändringar på ett år inte är det viktiga. Det är hur fonderna växer under lång tid som spelar roll för din pension.
Eftersom tjänstepensionen spelar allt större roll för den totala pensionen, blir det intressant att se siffrorna från de största tjänstepensionsbolagen när de kommer. Enligt vissa beräkningar har ju tjänstepensionen vuxit rejält de senaste decennierna, inte minst för de som har höga inkomster.
Nio av tio svenskar som arbetar har nämligen en tjänstepension, de flesta via kollektivavtalet mellan fack och arbetsgivare.
SVT tog i morse upp försvinnandet av den i Kina välkände och mycket rike serieentreprenören Jack Ma.
Varför ska vi bry oss?
En av flera orsaker är att många svenska pensionssparare via sina pensionsfonder äger aktier i e-handelsgiganten Alibaba som Ma grundat.
Fråga är om detta är bra ur ett ekonomiskt perspektiv?
Nu när dess grundare och företrädare Jack Ma är försvunnen är det hög tid att ställa frågan.
Försvinnandet kom en tid efter att han kritiserat det kinesiska banksystemet. Ryktet eller insinuationerna om att han har betvingats på något sätt har tillsammans med regimens utredning av bolaget fått det som kallas aktiens politiska risk att öka. Värdet sjönk med 30 procent på relativt kort tid, rapporterar en rad rad medier.
Som Nordnets Frida Bratt sa i radioprogrammet Ekonomiekot extra är Alibaba och även den kinesiska techgiganten Tenscent ett självklart innehav i många svenska fonder inklusive pensionsfonder. Särskilt framträdande är bolagen i Tillväxt-, Asien- och Kina-fonder
– Äger man någon av dessa typer av fonder äger man Alibaba, sa hon.
Vem är då Jack Ma och vad har han gjort? Han är en imperiegrundare och e-handelsguru som har varit mycket närvarande i den kinesiska offentligheten. Det sägs att kineserna tycker om honom.
Rent affärsmässigt har han byggt upp ett jättebolag, ett företagskonglomerat som arbetar med bland annat företagshandel via nätet, B2B-online via Alibaba.com samt betal- och söktjänster. Alibaba äger också taobao.com (liknar ebay.com fast på kinesiska) och Aliexpress.com som vänder sig till alla i världen som vill handla direkt från återförsäljare i Kina.
Det som först kan verka lite besynnerligt när man närmar sig historien är att han lämnade sitt ordförandeskap för bolaget redan 2019. Han skulle i stället ”ägna sig åt välgörenhet”. Även då fanns det ett narrativ om att det var det styrande partiet som ville att han skulle kliva åt sidan.
Så varför skulle han i dag vara så viktig för bolaget? Jo, även om han avsade sig ordförandeskapet, satt han kvar i den för koncernen mycket mäktiga gruppen ”Alibaba Partnership”, en grupp med inflytande över styrelse, ledning, bonusar och vilka som får göra affärer med bolaget i Kina, vilket New York Times redde ut i september 2019.
”Frågetecknen blir allt fler. Samtidigt hotas Alibaba av svartlistning i USA och bolaget utreds i Kina. Det är tydligt att aktien omfattas av politiska risker.
Ekonomiekot extra
De senaste dagarna har en ny story dykt upp i det globala medieflödet. Mannen i fråga kanske bara ligger lågt. Det var denna vinkel som SVT dryftade med Kinaexperten Frédéric Cho i SVT:s morgonstudio i morse. Han tror att 55-åringen håller sig undan medvetet, att han har gått i ide. Näpsad av makten efter sin kaxighet ska han sitta och trycka i sin villa. Efter denna lilla vändning återhämtade sig aktien något.
Men oavsett hur det är med Ma:s fysiska och psykiska tillstånd är det nog bara en tidsfråga innan de svenska fond- och pensionsförvaltarna drar ned på Alibaba-aktierna om han inte dyker upp snart. Stor osäkerhet är inte bra och det är svårt att ha investeringar i bolag vars informella ledare kanske är satt i husarrest eller ännu värre.
Att Kina tar den folkkäre miljardären i örat är inte heller det enda problemet för Alibaba-koncernen. Den kinesiska staten utreder bolaget för monopolistisk verksamhet. Frågan som både pensionssparare och förvaltare bör ställa sig är därför hur bra det är att en relativt stor del av den framtida pensionen ska vila tungt på beslut som tas av regimen i Kina.
Vissa tror att det på lite längre sikt i princip bara är de kinesiska konsumenternas köpkraft som styr värdet på Alibaba, och inte olika regleringar och utredningar, eller spänningar mellan bolagsledning och kommunistledning. Andra fokuserar på politiken.
För den som vill fördjupa sig mer om storyn och dess bakgrund rekommenderar jag den indiska youtubern Dhruv Rathee som härnedan förklarar om vad som har hänt och vad Ma har sagt som kan ha retat upp kommunistpartiets ledning i Kina..
Ibland krävs det en indisk förklaring.
När det gäller sparande i Kinarelaterade verksamheter finns också såklart viktiga hållbarhetsaspekter som rör demokrati, etik , klimat/miljö och social hållbarhet, som det säkert finns anledning att återkomma till.
Tills dess kan du som är intresserad läsa om detta spår i Svd-artikeln , om Huawei och Ericsson, en analys av Anders Billing om misstankarna mot Huawei som också lyfter den större frågan, eller kanske ska man säga den i-praktiken-mindre frågan, om hållbarhet vs ekonomiska intressen.
