Finland i topp igen i ”lyckoundersökningen” 2024

För sjunde året i rad är finländarna lyckligast i världen, enligt undersökningen World Hapiness report 2024 från Förenta Nationerna, FN i samarbete med Oxford University och Gallup.

På tio i topp är det idel rika länder som radas upp. Efter Finland kommer nämligen

  • 2.Danmark,
  • 3. Island,
  • 4. Sverige,
  • 5. Israel,
  • 6. Nederländerna,
  • 7. Norge,
  • 8. Luxemburg,
  • 9. Schweiz,
  • 10. Australien.

Men är det verkligen lycka som mäts, på det sätt som de flesta svenskar definierar ”lycka”?

Det tyngsta mätinstrumentet som används i rapporten är något som kallas Cantril-stegen. Frågan formuleras så här:

“Tänk dig en stege med steg numrerade från 0 längst ner till 10 högst upp. Toppen på stegen, 10, motsvarar det bästa liv du kan tänka dig och botten på stegen, 0, det sämsta liv du kan tänka dig. Om du tänker på ditt liv i största allmänhet, var tycker du att du står just nu?”

Som Forskning.se uppmärksammat menar vissa forskare att detta innebär att vad man egentligen mäter är en sorts jämförelse med andra människors tillgång till makt och pengar. Om man i stället frågar om människor lever sitt mest harmoniska liv, skulle resultatet troligtvis bli ett annat, menar dessaa forskarna och utvecklar sina tankar i denna studie: ”The Cantril Ladder elicits thoughts about power and wealth”.

Men nu är det inte endast denna ovan nämnda fråga som gör att finländarna (och svenskarna för dem delen) håller sig i toppen. Undersökningen mäter också positiva och negativa känslor, även om dessa inte värderas lika tungt. Det verkar alltså osannolikt att de nöjda finländarna skulle visa sig vara mycket oharmoniska människor.

Så vad beror ett lands lyckonivå, (eller nöjdhetsnivå) på? Här är några möjliga kandidater som nämnts av trovärdiga förståsigpåare och källor.

Inkomst och att må bra och lite allt möjligt

Finländska public service-kanalen Svenska YLE sammanfattar det så här:

”Att ha en tillräcklig inkomst och en upplevelse av generositet, att må bra såväl fysiskt som psykiskt, att ha någon att förlita sig till, att själv kunna fatta viktiga beslut i livet och att graden av korruption är låg är faktorer som håller finländarna i toppen av listan”.

Det är en rätt bra sammanfattning av forskarnas regressionstabell nedan, där man försöker reda ut vad som påverkar lyckonivån, även om nu forskarna varnar för att ta tabellen nedan för bokstavligt:

Landet är litet!?

Inga folkrika länder finns med bland de absolut lyckligaste. Bland de tio bästa finns endast två länder med över femton miljoner invånare: Nederländerna och Australien. Sambandet är intressant menar lyckoforskare och ekonomiprofessor Micael Dahlén.

Han säger till Studio Ett att de nordiska länderna är små och fungerar bra. Här litar vi på varandra och vi får välja hur våra liv ska se ut, säger han.

–Vi känner oss ganska nära varandra, vi litar på varandra, vi har någon att vända oss till, vi har en relativt sett fantastiskt väl fungerande välfärd. Och vi har möjligheter att kunna välja ganska mycket själva i livet vad vi vill göra, säger lyckoforskare Dahlén.

Det låter rimligt. Men det verkar, intressant nog, inte gälla de yngre nordborna i lika hög grad.

För i de åldersuppdelade listorna framträder ett annat mönster. När man mäter yngre under 30:s lycka hamnar Finland på plats 7 och Sverige först på plats 18. (Och Norge på plats 20 och Danmark på plats 5).

Sverige är inte ensamma om att ha stora åldersskillnader.

”Norge, Sverige, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och
Spanien är länder där de gamla är nu betydligt lyckligare än
de unga, medan Portugal och Grekland visar det omvända mönstret”, skriver rapportförfattarna.

Det finns flera länder där skillnaderna är ännu större, till exempel USA och Kanada.

Nu är de nordiska ungdomarna inte i strykklass direkt, men visst vore det intressant att få en analys på varför inte de nordiska länderna, förutom Danmark, ligger i lyckotoppen även när det det gäller de yngsta?

Fortsättning följer. /Rickard

Mätfakta om undersökningen:

”Our measurement of subjective well-being
continues to rely on three main well-being
indicators: life evaluations, positive emotions,
and negative emotions (described in the
report as positive and negative affect).
Our happiness rankings are based on life
evaluations, as the more stable measure of
the quality of people’s lives./…/

Positive affect is given by
the average of individual yes or no answers
about three emotions: laughter, enjoyment,
and interest (for details see Technical Box 2).
Negative emotions. Negative affect is given
by the average of individual yes or no answers
about three emotions: worry, sadness,
and anger.
Comparing life evaluations and emotions:

Life evaluations provide the most informative
measure for international comparisons
because they capture quality of life in a more
complete and stable way than do emotional
reports based on daily experiences.

Life evaluations vary more between countries
than do emotions and are better explained
by the diverse life experiences in different
countries. Emotions yesterday are well
explained by events of the day being asked
about, while life evaluations more closely
reflect the circumstances of life as a whole.
We show later in the chapter that emotions
are significant supports for life evaluations.

Positive emotions are still more than twice as
frequent as negative emotions, even during
the years since the onset of COVID.”

Källa: World Happiness report 2024

Efter pandemipausen: Europa höjer åter pensionsåldrarna

Kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

Under pandemiåren 2020 och 2021 var det många länder som tog en paus i pensionsåldershöjandet.

Antingen sköt politikerna upp frågan eller så undlät de att genomföra fattade beslut om att höja. Detta enligt OECD:s rapport Pensions at a Glance 2021, vilken jag rapporterade om i Dagens Arena nyligen.

Enligt rapporten har pensionsåldrarna inom OECD inte höjts, så när som på en åldersgräns i Sverige. I Sverige ökade minimiåldern för att ta ut statlig inkomstpension från 61 till 62 år förra året.

Men kanske har politikerna insett att det inte går att skjuta på pensionsåldersfrågan längre. För nu höjs pensionsåldrarna på bred front i Europa.

I Spanien höjs lägstaåldern för att ta ut pension. Den ålder då man slipper förlora extra mycket ekonomiskt på att gå i pension höjdes till till 66 år och två månader, rapporterar EuroWeekly.

I Storbritannien höjs den lägsta ålder som det är tillåtet att ta ut den arbetsgivarbetalda tjänstepensionen från 55 till 57 från och med 2028. Regeringen stängde nyligen möjligheten att flytta sin pension till ett en pensionsplan som skulle göra att spararna behöll möjligheten att gå vid 55.

I Finland fortsätter man att höja pensionsåldern enligt plan. I dag är den lägsta pensionsåldern för allmän ålderspension 63 år och denna gräns kommer att höjas de närmsta fem åren till 65 år.  

Man har där också beslutat att inom en nära framtid ha ett system där pensionsåldern bestäms av medellivslängden. Om livslängden fortsätter att stiga, höjs pensionsåldern med automatik. Detta ska gälla för dem som är födda 1965 eller senare.

Detta system, som kopplar medellivslängden till pensionsåldern, är infört i sju EU-länder.  Förutom Finland finns beslut på att införa systemet i Danmark, Estland, Grekland och Nederländerna, enligt ovan nämnda OECD-rapport.

Även i Sverige finns ett förslag på att införa detta medelivslängdsrelaterade system, även kallat ett system med riktålder.

Enligt ett annat förslag som riksdagen har att ta ställning till kommer åldern för när man kan få grundskydd, till exempel garantipension och bostadstillägg, att höjas från 65 till 66 år redan 2023, alltså nästa år.

Mycket talar alltså för att det är business as usual i pensionsåldersfrågan.

Tema: Spanien, känns som länge sedan

Spanien är mitt favoritland. Jag projicerar allt gott på landet. Maten är bra, Folket är bra. Solen är oftast bra. Tempot är bra. Havet bra. Bra Bra Bra. Men nu är landet så Corona-avlägset! Och så har vi flygskam på det. Jag tröstar mig med lite bilder.

Vi är vilse på Mallis – igen!
Vi lyckades tajma en öl och Tapasfestival i Palma, eller mest en ölfestival var det, eller ja, det var mest öl som såldes från små vagnar egentligen. och så var det dålig livemusik. Men efter en dags cykling så var det en härlig Spanien-koppla-av-känsla ändå.
I en liten stad utanför Palma där man mest pratade katalanska (vid sidan om tyskan).
Vandring på Mallorca. Fotograf: Jeppe Fisk.
Att gå till Soller var en höjdare, trots att vi gick lite vilse. Fortnalux var fyllt av grönska och citrusträd, och…
Hackade inälvor! Att de har mage…
Det här var tydligen mer min stil. Trolig torsk med gott jox.
Fortnalux – here we come.
Ah, fejkade ål-yngel, vi möts igen.
Festlig fisk – presented by Jeppe Fisk.

Hemma igen. Tjockare och gladare. Eller i varje fall tjockare.