Återigen varnar de för produkter som säljs till privatpersoner och företag efter så kallad avgiftsfri och gratis “fristående rådgivning”.
Dels handlar det om rådgivare som hänvisar kunderna till sina egna dyra fonder.
Dels handlar det om att bolag och banker hänvisar till fonder hos andra bolag. Detta i utbyte mot att rådgivarens bolag får höga provisioner – alltså bra betalt – från de rekommenderade fondernas ägare för att göra det.
Eller så gör de både och, skriver Småspararguiden. Säljer egna och andras dyra fonder. Det är du som betalar.
Det är läsvärt och detta år är det dessutom väl underbyggt med hänvisningar till oberoende bedömningar från myndigheter och medier.
Det är förmodligen så att finansbolagens rådgivare inte förklarar den genomsnittliga konsekvensen av att investera i dyra fonder.
Höga avgifter är nämligen något vi som sparar till pensionen måste vara uppmärksamma på. Risken är annars att avgiften gnager upp en stor del av din och min pension.
Det handlar om en sorts omvänd ränta på ränta-effekt, som gör att en hög avgift är osund i nästan alla väder.
Det finns såklart undantag. Du kanske har den osannolika rötan att lotsas till ett dyrsparande där förvaltarbossen och hans team har fantastiska förmågor? Du väljer ett bolag som har krafter som gör att de vet hur ekonomin utvecklar sig de nämaste 25 åren och därför hela tiden väljer aktier som går som tåget ?
Ja, då kan det löna sig. Men är det värt att betala uppemot flera hundra tusen kronor för att chansa på att just denna dyra förvaltare har denna förmåga?
Nu är rapporten ”Strutseffekten” klar. Rapporten är en bearbetning av min D-uppsats i sociologi ”Äta sämre och få en bra pension?”, som jag gjort åt Småföretagarnas Riksförbund.
Texten innehåller dels en kunskapsöversikt och dels en kvalitativ undersökning som utifrån intervjuer och beslutsteori försöker förstå varför många egenföretagare inte sparar tillräckligt.
Bakgrunden till undersökningen är att den allmänna pensionen som andel av svenskarnas slutlön sjunker och att detta ofta kompenseras av tjänstepension för de som har en sådan . Men många egenföretagare, i synnerhet soloförtagare, sparar inte så mycket, eller inte alls. Trots att de saknar tjänstepension.
Genom djuplodande intervjuer och intervjuer med intresseorganisationer identifierar jag tre kategorier av spartyper bland företagarna:
högsparare – som sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension
lågsparare – som sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension
ambivalenta sparare – som under en period sparar så mycket som en anställd får i tjänstepension men som upphör med sparandet
Ett av mina svar på varför att det finns en större grupp egenföretagare som riskerar att får relativt låga pensioner, vilket har identifierats i flera studier, är att det ofta är svårt att göra rationella pensionsval. Speciellt för dem med låga inkomster är det svårt att avgöra vad som är bäst. Om man har en låg lön eller liten vinst, är det då bäst att spara, investera eller konsumera?
Småföretagare har i alla tider grubblat på hur de ska göra med sin pension. Utmaningen är att vi inte får en tjänstepension som de anställda, samtidigt som det verkar vara dyrt att pensionsspara, och att det ibland också är det.
Det fåtal kvantitativa studier och myndighetsrapporter som finns, oftast enklare enkäter, tyder på att de minsta av företagarna oftast inte sparar så mycket som de borde, i alla fall inte så mycket som de anställdas tjänstepension ger.
Men varför är det en stor grupp som inte sparar så mycket? Och varför väljer de som sparar mycket att just göra det?
Utifrån tidigare forskning om småföretagare och pension och genom läsning av sociologisk, samhällsvetenskaplig och beteendeekonomiskbeslutsteori (Simon, Kahneman, Lindblom med flera) dök jag ned i ämnesområdet i en magisteruppsats.
Efter goda råd från professor Anders Ivarsson Westerberg och bra pepp- samt även ett riktigt bra tips – från kursansvarige Adrienne Sörbom blev den till slut hyfsat intressant. I alla fall för den som är nyfiken på hur vi fattar beslut i allmänhet eller pensionssparbeslut i synnerhet.
Här är en kort sammanfattning, och längst ned en länk till uppsatsen.
Tre kategorier av pensionsparare blir synliga
Uppsatsen identifierade tre kategorier av pensionssparare. De intervjuade småföretagarna, som alla har erfarenhet av att vara soloföretagare, kan delas upp i tre kategorier:
* lågsparare (sparar långt ifrån så mycket som en anställd får i tjänstepension)
* högsparare ( sparar i stort sett så mycket som en anställd får i tjänstepension och gör det kontinuerligt)
* ambivalenta sparare (sparar under en period så mycket som en anställd får i tjänstepension men upphör med sparandet)
Kunskap och ointressepåverkar
De intervjuade nämner i hög grad sin kunskapsnivå, sitt ointresse för pension och råd från människor i företagarnas närhet som betydelsefulla för deras beslut och beteenden. Det gäller både beslutet att spara och beslutet att inte spara. I viss mån nämns också ekonomin, och detta gäller i synnerhet lågspararna.
Osäkerhetsundvikandet är tydligt
Jag identifierar ett mönster av osäkerhetsundvikande. Med osäkerhetsundvikande menar beslutsteoretiker att en aktör undviker en frågeställning på grund av osäkerhet, en osäkerhet som ofta beror på bristande beslutsunderlag. Här handlar den undvikna frågeställningen om att spara, och om att spara tillräckligt mycket.
Det visar sig också att konsekvenserna på kort och lång sikt för dem med osäker ekonomi är extra svårbedömda. Oavsett vilket beslut som tas riskerar beslutfattarens olika preferenser att krocka.
Hur vanliga dessa mönster är bland verklighetens konsulter, frilansare och små bygg- och målarfirmor säger uppsatsen ingenting om. Detta är en kvalitativ uppsats, till skillnad från min förra uppsats – som var kvantitativ (om hur barns tid med sina föräldrar påverkar risken föratt utsättas för brott). Mitt arbete här försöker nå en förståelse för hur företagarna tar de individuella pensionssparbesluten.
Förståelsen är intressant i sig och ger dessutom en bra grund för nya hypoteser. Vidare undersökningar kan klargöra hur vanliga dessa mönster är i olika grupper. Avsnitt 5, 8, 9 och förslagen på vidare forskning är kanske det mest konkreta och matnyttiga för dig som inte har tid att läsa allt.
Om Bilden: ”Otto Bergström för Uno Rylander tidigt 70-tal”
Uno Rylander, var entrepenör med många småföretag, under 60-70-talet, enligt Malmö Muséers beskrivning. Såklart är den anställde, förmodligen en säljar, fångad på bild när han grubblar över pensiosnfrågan. Eller förmodligen inte just pensionsfrågan kanske… Vi får hoppas att pensionen blev bra för både Uno och Otto. Förmodligen är friman i fråga Rylander AB som dyker upp i denna notis i Sveriges Handelskalender 1972. Fotot är taget ur Åke Hedströms samling.
I veckan skrev jag om en ny rekommendation, eller riktmärke som Pensionsmyndigheten kallar den, om vad som ska ses som ”en låg avgift” i långsiktigt fondsparande till pensionen.
Fram tills i förra veckan har 0,4 procent setts som en låg, och därmed eftersträvansvärd, avgift. Bloggarna på Rika Tillsammans skrev redan 2011 att ”Tumregeln är att aldrig, förutom i undantagsfall, betala mer än max 0.4 procent i avgift för en fond eller sparprodukt”.
0,4 procent har sedan upprepats av experterna till som tätt genom åren som en sorts maxnivå för långsiktigt sparande, till exempel av Avanzas förre sparekonom Claes Hemberg och Nordnets Frida Bratt, för att nämna några av dem.
Men nu kommer Pensionsmyndighetens rapportförfattare fram till att 0,4 procent är över medianavgiften för de fonder som många pensionssparare vägleds till, nämligen de globala aktieindexfonderna.
Det nya nivån är 0,2 procent, gränsen mellan den första och andra kvartilen på listan över alla fonder av denna typ som finns på den svenska marknaden*.
Det låter kanske som småpotatis. 0,4 eller 0,2. Obetydlig skillnad?
Men som Alectas sparekonom Staffan Ström uttrycker det ”varje tiondels procent i avgift får en enorm betydelse” vid långsiktigt sparande.
Det beror på att avgiften tas ut på hela sparkapitalet och inte bara på avkastningen. Detta sker varje år.
En viktig aspekt av avgiftens betydelse är att pengarna som försvinner i avgift i stället för att gå till avgift skulle ha kunnat ligga kvar och växa till sig med ränta. Och till det kommer räntan på räntan. Att dra undan 1 500 kronor från 30 år av ränta på ränta-effekt ger rätt stort utslag, och det förstår de flesta som stannar upp och tänker efter.
Frågan är om 0,2 procent nu blir det nya expertmantrat. Och hur kommer de mer högavgiftsförespråkande delarna av finansmarknaden i så fall att svara?
Om rapporten och varför avgifterna är så betydelsefulla vid långsiktigt sparande till pension kan du läsa om i en artikel jag skrivit här .
Pensionsmyndighetens rapport, bland annat med en lista på 20 globala aktieindexfonder samt deras avgifter hittar du här.
*Utanför premiepensionssystemet, som har kraftigt rabatterade avgifter
Pensionsmyndigheten har skrivit en vägledning till alla som har ett behov av att spara privat till sin pension, och detta rör ju oss småföretagare i högsta grad.
Detta eftersom vi, till skillnad från de anställda, inte har någon tjänstepensionsfond som arbetsgivaren fyller med rätt så mycket pengar varje månad.
I rapporten presenteras de flesta sparmöjligheter på ett bra och överskådligt sätt. Du hittar rapporten som kom häromdagen här.
Men.
För den snabbt läsande enskilde näringsidkaren gäller det att se upp.
I både utskickoch i sammanfattningen i den länkade rapporten ”Eget sparande till pension”, vägleder myndigheten företagare till att spara i pensionsförsäkring.
Pensionsförsäkring är bra för många, men inte så bra för en stor grupp med enskild firma. Jag gjorde själv fel under lång tid här, och det blev ett väldigt dyrt sparande.
Läsaren vägleds till att a) tänka på att företagare verkligen behöver spara till sin pension b) du får som företagare spara avdragsgillt och c) den avdragsgilla pensionsförsäkringen är då ett alternativ (Även IPS, individuellt pensionssparande nämns).
Det är väl då klart som nylagd premiär-is den första morgonen efter påfrysningen vad man ska göra? Jag är företagare och jag ska spara i pensionsförsäkring!
Nej, faktiskt inte.
Och om du läser hela rapporten, och detta noggrant, får du ett skäl till varför du inte sak spara så. På sid 16 i rapporten framgår att rådet att dra av för spara avdragsgillt inte gäller alla enskilda näringsidkare. (Förmodligen gäller det relativt få av de minsta företagarna). För den som driver en enskild firma med ett överskott som är lägre än 44 758 kronor i månaden bör inte dra av för sitt sparande.
”Om man vill maximera avsättningen till allmän pension” ska man inte dra av för sitt pensionssparande, står det. (Och vem vill inte det, i sammanhang där själva målet är att få en bra pension?).
”Spara i stället av de skattade pengarna i någon av sparformerna ovan”, fortsätter rapportförfattarna och räknar upp allt ifrån vanligt bankkonto till kapitalförsäkring och amortering och direktsparande i aktier – men inte pensionsförsäkring.
Vi som varit med ett tag vet att detta har att göra med att om du sparar i en pensionsförsäkring så måste du med enskild firma dra av på skatten motsvarande den summa du sparar. Annars skattar du två gånger!
Utbetalningarna av pensionsförsäkringen beskattas nämligen i framtiden automatiskt, och då är det ju dumt att skatta för dessa sparmedel också i dag.
Men om du drar av så sänker du din allmänna pension.
Så varför ens överväga att spara i en pensionsförsäkring? Jo, om du tjänar cirka 45 000 eller mer, gör det inget om du drar av den summa som överstiger 45 000. Detta avdrag minskar nämligen inte avsättningen till allmän pension, då taket för avsättningar går kring denna summa.
Det är dock relativt få med enskild firma som tjänar så pass mycket. Enligt Företagarnas enkät och rapport, är det så här: ”endast nio procent har en lön som överstiger 35 000 kronor i månaden”.
För att sammanfatta: som innehavare av enskild firma med en rätt normal omsättning sänker du din allmänna pension när du sparar i en pensionsförsäkring. Det riskerar att bli ett mycket dyrt pensionssparande (observera att detta inte gäller dig med AB, där kan det vara bra att dra av även om du tjänar mindre).
Rapporten i övrigt är lärorik och ter sig som heltäckande när det gäller sparalternativen. För- och nackdelar för varje sparform gås igenom på ett tydligt sätt, ja kanske det bästa sätt jag tagit del av (förutom bristen ovan då).
Det finns en annan rapport från myndigheten 2018, som enbart riktar sig till företagare , och som är tydligare med resonemanget just kring pensionsförsäkring.
SVT tog i morse upp försvinnandet av den i Kina välkände och mycket rike serieentreprenören Jack Ma.
Varför ska vi bry oss?
En av flera orsaker är att många svenska pensionssparare via sina pensionsfonder äger aktier i e-handelsgiganten Alibaba som Ma grundat.
Fråga är om detta är bra ur ett ekonomiskt perspektiv?
Nu när dess grundare och företrädare Jack Ma är försvunnen är det hög tid att ställa frågan.
Försvinnandet kom en tid efter att han kritiserat det kinesiska banksystemet. Ryktet eller insinuationerna om att han har betvingats på något sätt har tillsammans med regimens utredning av bolaget fått det som kallas aktiens politiska risk att öka. Värdet sjönk med 30 procent på relativt kort tid, rapporterar en rad rad medier.
Som Nordnets Frida Bratt sa i radioprogrammet Ekonomiekot extra är Alibaba och även den kinesiska techgiganten Tenscent ett självklart innehav i många svenska fonder inklusive pensionsfonder. Särskilt framträdande är bolagen i Tillväxt-, Asien- och Kina-fonder
– Äger man någon av dessa typer av fonder äger man Alibaba, sa hon.
Vem är då Jack Ma och vad har han gjort? Han är en imperiegrundare och e-handelsguru som har varit mycket närvarande i den kinesiska offentligheten. Det sägs att kineserna tycker om honom.
Rent affärsmässigt har han byggt upp ett jättebolag, ett företagskonglomerat som arbetar med bland annat företagshandel via nätet, B2B-online via Alibaba.com samt betal- och söktjänster. Alibaba äger också taobao.com (liknar ebay.com fast på kinesiska) och Aliexpress.com som vänder sig till alla i världen som vill handla direkt från återförsäljare i Kina.
Det som först kan verka lite besynnerligt när man närmar sig historien är att han lämnade sitt ordförandeskap för bolaget redan 2019. Han skulle i stället ”ägna sig åt välgörenhet”. Även då fanns det ett narrativ om att det var det styrande partiet som ville att han skulle kliva åt sidan.
Så varför skulle han i dag vara så viktig för bolaget? Jo, även om han avsade sig ordförandeskapet, satt han kvar i den för koncernen mycket mäktiga gruppen ”Alibaba Partnership”, en grupp med inflytande över styrelse, ledning, bonusar och vilka som får göra affärer med bolaget i Kina, vilket New York Times redde ut i september 2019.
”Frågetecknen blir allt fler. Samtidigt hotas Alibaba av svartlistning i USA och bolaget utreds i Kina. Det är tydligt att aktien omfattas av politiska risker.
Ekonomiekot extra
De senaste dagarna har en ny story dykt upp i det globala medieflödet. Mannen i fråga kanske bara ligger lågt. Det var denna vinkel som SVT dryftade med Kinaexperten Frédéric Cho i SVT:s morgonstudio i morse. Han tror att 55-åringen håller sig undan medvetet, att han har gått i ide. Näpsad av makten efter sin kaxighet ska han sitta och trycka i sin villa. Efter denna lilla vändning återhämtade sig aktien något.
Men oavsett hur det är med Ma:s fysiska och psykiska tillstånd är det nog bara en tidsfråga innan de svenska fond- och pensionsförvaltarna drar ned på Alibaba-aktierna om han inte dyker upp snart. Stor osäkerhet är inte bra och det är svårt att ha investeringar i bolag vars informella ledare kanske är satt i husarrest eller ännu värre.
Att Kina tar den folkkäre miljardären i örat är inte heller det enda problemet för Alibaba-koncernen. Den kinesiska staten utreder bolaget för monopolistisk verksamhet. Frågan som både pensionssparare och förvaltare bör ställa sig är därför hur bra det är att en relativt stor del av den framtida pensionen ska vila tungt på beslut som tas av regimen i Kina.
Vissa tror att det på lite längre sikt i princip bara är de kinesiska konsumenternas köpkraft som styr värdet på Alibaba, och inte olika regleringar och utredningar, eller spänningar mellan bolagsledning och kommunistledning. Andra fokuserar på politiken.
För den som vill fördjupa sig mer om storyn och dess bakgrund rekommenderar jag den indiska youtubern Dhruv Rathee som härnedan förklarar om vad som har hänt och vad Ma har sagt som kan ha retat upp kommunistpartiets ledning i Kina..
Ibland krävs det en indisk förklaring.
När det gäller sparande i Kinarelaterade verksamheter finns också såklart viktiga hållbarhetsaspekter som rör demokrati, etik , klimat/miljö och social hållbarhet, som det säkert finns anledning att återkomma till.
Tills dess kan du som är intresserad läsa om detta spår i Svd-artikeln , om Huawei och Ericsson, en analys av Anders Billing om misstankarna mot Huawei som också lyfter den större frågan, eller kanske ska man säga den i-praktiken-mindre frågan, om hållbarhet vs ekonomiska intressen.
En ständig källa till lågmäld oro för många egenföretagare är pensionen.
Som egen har du ingen tjänstepension. Men vem bryr sig, tänker du kanske. ”Det är något jag får ta tag i sedan”. Ska du bry dig?
Ja, inte minst för att du förmodligen kommer att leva i minst 17 år som pensionär.
Du bör i alla fall ha tänkt över saken. Du som drar in motsvarande en medelinkomst missar nämligen cirka 1 500 kronor varje månad, jämfört med 97 procent av alla anställda.
De får nämligen minst 4,5 procent i tillägg på sin lön i tjänstepension. Men du som egenföretagare måste alltså själv ta ansvar för denna över livet rätt så ofantliga summa som mer eller mindre automatiskt rinner ned i alla anställdas fickor. Ofta leder insättningen till en siffra med sex nollor som börjar att betalas ut vid pensioneringen.
Ok, nu känner du till detta. Då kommer nästa problem. Hur ska du spara?
Detta är inte lätt.
Jag är också egenföretagare, och det var länge svårt för mig att veta hur jag skulle göra. Jag sparade på fel sätt i många år, och drog av på skatten för mitt sparande, trots att detta sänkte min allmänna pension från staten. Visst låter det galet, men det kan bli så, om man inte ser upp.
Något som bidrog till mitt felbeslut var a) pensioner känns tråkigt b) det är krångligt och c) det är svårt att hitta oberoende råd.
Ett exempel: ofta lyfts pensionsförsäkring fram som ett alternativ, men det enda argumentet för denna sparform som både myndigheter och bransch verkar kunna enas om är att pengarna låses in. Och det är ju ett klent argument om du samtidigt minskar till allmänna pension, vilket du gör eftersom du måste dra av på skatten om du inte vill skatta två gånger på samma pengar.
Här kan du läsa en fördjupande artikel jag gjort på temat, Pension för dem med enskild firma en djungel, som åtminstone fungerar som en introduktion till ämnet och hur du ska tänka.
Sparrådgivningsbolaget Exceed, som även ger rådgivning om pensionssparande, fick i dag sina tillstånd indragna av Finansinspektionen. De har under många år varit ifrågasatta, då de fått många sparare att satsa på riskfyllda, dyra och svårförståeliga produkter.
Av myndighetens exempel att döma skulle rådgivningen kunna ge hissnande avgifter på mellan 10 och 47 procent, berättade Finansinspektionen, FI:s, företrädare på en presskonferens den 2 juni.
Det är i huvudsak fem förhållanden som ligger bakom det drastiska och ovanliga beslutet:
informationen som lämnats till kunderna om avgifter har varit missvisande
kunderna har inte haft nödvändig kunskap om de stora riskerna
bolaget har brustit i sitt ansvar att säkerställa så att inte fel produkt hamnar hos fel konsument
Bolaget har försvårat myndighetens utredning
Exceed fick redan 2017 en rejäl bot för att ha brutit mot reglerna, och eftersom de inte förbättrade sig tillräckligt har bu myndigheternas tilltro försvunnit
Bolaget har uppmärksammast av medier och Allmänna reklamationsnämnden under flera år. Många har ifrågasatt deras produkter, vilka har varit svåra att förstå sig på för många sparare och ibland även experter. De kallas hävstångscertifikat och kreditobligationer, och det sistnämnda är en produkt som beskrevs av Finansinspektionens generaldirektör som något som han med 30 år i branschen hade svårt att begripa ”vad det är, vad riskerna är eller varför man ger ett råd att någon skulle köpa det”.
– De visar inte den omsorg om kunden som lagen tydligt kräver. De ska inte erbjuda kunderna olämpliga produkter, sa Finansinspektionens generaldirektör, sa Erik Thedéen på presskonferensen.
Avgiften i ett då aktuellt fall innebar 44 procent i avgift på ett hävstångscertifikat
Att en kund fått ARN att ta upp ett fall där denne upplevde sig blåst på 190 000 kronor (men där Exceed vann)
Att Svenska Dagbladet tidigare visat att deras råd varit betydligt dyrare, jämfört med ett prismedvetet sparande (Cirka 0,3 procent för 200 000 kronor i sparkapital i tidningens exempel).
Att bolaget tidigare gjort affärer med omskrivna Oak Capital.
2019 uppmanade ARN i ett annat fall att Exceed skulle betala tillbaka drygt 1 miljon kronor till en kund, och det stod också klart att flera stora försäkringsbolag hade sagt upp samarbetet med bolaget.
