Pensionsmyndigheten har skickat ut sina orangea kuvert. Med anledning av detta har Monica Zettervall, en av myndigheternas pensionsexperter, sammanställt några fakta om vad som kan hittas i kuvertet och några fakta om den allmänna pensionen.
Det visar sig att en genomsnittlig person i Sverige har tjänat in 65 100 kronor till denna pension det senaste deklarerade inkomståret.
Den allmänna pensionen är alltså den pension som staten ansvarar för och som alla som arbetar och tjänar (vita) pengar får avsättningar till. (I genomsnitt utbetalades 16 200 kronor per månad före skatt i juli 2024 för boende i Sverige).
Denna summa kommer sig av att alla automatiskt betalar 17,21 procent av sina inkomster till pensionssystemet. Genom åren har detta lett till att den genomsnittliga svensken sparat in 1 435 100 kronor i samlad allmän pension, visar sammanställningen.
När det gäller premiepensionen – de 2,5 procent av de avsatta pensionspengarna som går in i fonder på det statliga fondtorget – var värdeutvecklingen god förra året. Hela 23 procent i snitt växte premiepensionspengarna under 2024.
För min del gick det lite sämre. Mina premiepensionspengar ökade i värde med 20 procent. Men jag deppar inte så mycket över det. Det är ju här viktigt att tänka på att förändringar på ett år inte är det viktiga. Det är hur fonderna växer under lång tid som spelar roll för din pension.
Eftersom tjänstepensionen spelar allt större roll för den totala pensionen, blir det intressant att se siffrorna från de största tjänstepensionsbolagen när de kommer. Enligt vissa beräkningar har ju tjänstepensionen vuxit rejält de senaste decennierna, inte minst för de som har höga inkomster.
Nio av tio svenskar som arbetar har nämligen en tjänstepension, de flesta via kollektivavtalet mellan fack och arbetsgivare.
Seventh Star. Jo jag köpte den när den kom 1986, för snart 40 år sedan. Tänkte eller kände ”Vafan är det här?”. Det var inte i den positiva mening som när jag upptäckte Ozzys Bark at the Moon eller Iron Maidens tidiga skivor.
Jovisst, den har ett par schyssta låtar, men. var någonstans fanns Sabbath? Var fanns Tyngden. Det både var och var inte Black Sabbath. Mest inte.
Som alla Black Sabbath-nördar vet vid det här laget var det faktiskt tänkt som ett soloprojekt för gitarristen och bandet ledare och järnnäve – Tony Iommi.Geezer Butler – basisten och textmagikern från de tidiga åren – hade lämnat. Ozzy hade spårat ut kring 1980 (men gjorde succé på egen hand). Bill Ward hade nog med sitt. Dio hade kommit och gått. Alla hade lämnat utom Iommi.
Rock med mycket kokain – en väg framåt?
Har verkar vilja ha gjort en mer rockig och bluesig platta. Testa lite annat. Och det kan man ju förstå. Glenn Hughes är visserligen en bra sångare, men det blir är lite inhyrd proffsmusiker över honom snarare än pur Sabbath-magi. Det hjälpte inte heller att sångaren lssade in kokain under inspelningen och stundtals babblade på i maniskt tempo. Han fick också sparlen på turnén. (Iommi 2011, s 206 – 207).
Kokainet till trots, Hughes är inte direkt jagad av demoner som Ozzy. Inte heller har han ett enormt vokalt driv och känslomässig attack i den skala som salig Ronnie James. D. (RIP) hade. Vad saknas egentligen på denna platta. Först tänker jag att det behövs lite mer av äkta fuck you-attityd i rösten, implicit eller explicit. Detta för att matcha Iommi-gitarrens pregnanta och gränssättande riff, och att Hughes inte har detta. Men det kan också vara så att låtarna inte är Sabbath, och inte vill vara Sabbath (et är väl just titelspåret som har tyngden). och att då rösten är helt passlig som finlandssvenskarna säger. Det är ok rock.
Skivan verkar inte vara så lyssnad på Spotify. Bara en låt är mycket populär – den bluesiga radiovänliga balladen No Stranger to Love.
Den kommer inte ens i närheten av det mest mediokra på Dio-albumet Dehumanizer, sett till genomsnittliga lyssningar. Finns det något mindre lyssnat Sabbath-album, förutom Tony Martin-skivorna?
När man läser Tony Iommis självbiografi förstår man varför skivan är så annorlunda.
”Jag ville absolut inte släppa den som en Black Sabbath-skiva, eftersom det inte var en Black sabbath-skiva jag hade skrivit”, skriver Iommi och konstaterar att den hamnade lågt på listorna, och sjönk snabbt nedåt (Iommi 2011, s 207).
Men skivbolagsbossarna bestämde att bandet och plattan skulle tituleras på ett synnerligen korkat sätt ”Black Sabbath featuring Tony Iommi” – som om Black Sabbath någonsin saknat Iommi???
Det nordiska undantaget
I Norden – Sverige, Finland och Norge gick den trots allt bra på listorna. HAmnade på 11, 10 och 17 enligt Wiki, men den gick inte bra på andra ställen. Vi var väl svältfödda på Sabbath vid det laget. Vi köpte vad som helst som det stod Sabbath på, och vi var som vanligt lite efter i frågor om rock på den tiden.
Det fanns ett par ok låtar, eller som vi sa i Tallkrogen under 80-tler, de t var låtar som”duger under kriget” (oklart varför eftersom vi förmodligen tillhörde en generation barn som aldrig varit längre ifrån krig vare sig före eller efter i historien). Angry Heart, Seventh Star och In for the kill. Nu i denna ålder uppskattar jag för första gången In memory, vilket såklart beror på att texten om döden känns mer på riktigt då åren kommer och går. Men vi som hade närmat oss hårdrocken genom de lite äldre Tallkrogskillarnas ”Paranoid”-album, som vi nu tagit över, var såklart förundrade.
Självklart kommer inte någon av låtarna med på listan av de 30 mest spelade Sabbath-låtarna på Spotify, vilka jag rankat här.
En lustig sak: Hårdrocktiningen Kerrang gav den fem av fem! (återigen enligt skakiga källan Wiki) I historiens ljus har det inte stått sig. Hårdrocknestor Martin Popoff lite mer sansad med sina 7 av tio men det är för högt. (Översnäll? Känner han Hughes personligen?)
Sämst av alla – ändå ok?
Sju av tio för ett random rockband kanske, men här jämför man såklart med klassikerna, till exempel Masters of Reality och Heaven & Hell. Röstarna på Rate Your Music ger en mer nykter bedömning. Genomsnittet låg på 2,75 sommaren 2023, sämst av alla plattor Martin-eran undantagen. Ändå nära tre. Så det kanske inte är ett bottennapp, men det har nästan inget med Sabbath att göra.
Källor:
Iommi, T. 2011. Iron Man – min resa genom himmel och helvete med Black sabbath. Kalla Kulor förlag.
Är ”hårdrockpensionärerna” svaret på frågan om hur fler ska gå med i PRO? Det hoppas i alla fall en PRO-förening i Limmared.
#hårdock&pension
För att få de fler, och kanske yngre, pensionärer att upptäcka PRO i den västgötska orten har föreningen tänkt i nya banor. De har anlitat Sator, en av de gamla trotjänare inom svensk rock, som blev fruktansvärt populära 1992 med hitenbland annat ”I wanna go home”.
– Vi behöver locka fler medlemmar och då testar vi att göra olika såna här aktiviteter. Jag vet inte om det är rätt, men det är det vi gör i alla fall, säger Lars Nilsson som står bakom initiativet, till PRO Pensionären.
Det är i Folkets hus på orten, som numera ägs av PRO, som det den 22 februari kommer hållas en ”hårdrockskonsert”, som tidningen kallar det, med bandet Sator.
Det är i alla fall svängig rock. Garagerock sas det förr, och på Wikipedia, beskrivs de som punk och rock. Avgör själv.
Klart är att de, som många andra hårda rockare, åldras.
– De är gamla de med. Flera i bandet är pensionärer, säger Lars Nilsson till tidningen.
En av medlemmarna, Chips Kiesbye, 62, bor i Limmared och de 300 biljetterna är snart slutsålda, rapporterar tidningen. Kiesby har en lång meritlista som producent, bland annat åt de mer tydliga hårdrockarna Crucified Barbara och Bonafide.
– För att få föreningen att finnas kvar försöker vi locka in lite yngre folk som kan hjälpa till att sköta föreningshuset. Snöskottning, torka stolar och bord och att vi får några som kan komma med in i styrelsen. Så har vi tänkt för att försöka få in lite nytt blod här i vår föreningsverksamhet, säger Lars Nilsson.
Det är som vanligt svårt att sålla fram riktigt bra hårdrock/metal-låtar under ett år. Här är i alla fall 15 som håller för att lyssna på. Håll till godo, och har du ont om tid – lyssna i alla fall på första låten. Det är Clean vocals som gäller på denna lista.
Band från US, England, Island, Frankrike, Finland och Sverige finns på listan.
Man kan säga att vi året 2025 har tre inofficiella statligt reglerade pensionsåldrar. Dessa är:
63 år = den lägsta ålder vi har för att ta ut allmän pension från staten
66 år = Lägsta ålder att få garantipension, den summa som alla som levt 40 år i Sverige har rätt till. Ett bidrag som infördes för att ingen skulle behöva gå fattig på ålderns höst.
69 år = Den ålder då inte längre lagen om anställningsskydd gäller vilket förmodligen gör att en del tvingas sluta, om de har en arbetsgivare som vill ha yngre arbetskraft. (Skillnader mellan kollektivavtal kan finnas)
Från och med nästa år – 2026 – höjs två av åldrarna, lägstaåldern för allmän pension till 64 och garantipensionsåldern till 67.
Då blir också en av de tre åldrarna ett riktmärke. 67 blir då den officiella riktåldern.
Denna kommer att justeras efter medellivslängden i Sverige och blir ett riktmärke som säger att det är vid en pensionering i denna ålder som pensionen blir som det är tänkt, eller kanske man säga på en rimlig nivå utifrån systemets förutsättningar (det är ju inte pensionsspararnas perspektiv som gäller här). Denna ”rimliga” nivå faller ut förutsatt att man har arbetat ett helt yrkesliv med normal lön och inte haft alltför många avbrott.
Pensionen blir lägre för varje år man går i pension tidigare än riktåldern. Det omvända gäller också: för varje år man skjuter upp pensionen blir den högre. Här har jag skrivit om hur mycket det handlar om, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.
Jag gissar att riktåldern kommer att kallas normalpensionsåldern av de flesta, (eller bara pensionsåldern kanske?,) i framtiden. Detta eftersom ordet riktålder inte riktigt förklarar vad det handlar om.
Här på Pensionsmyndighetens webbplats kan du läsa mer om riktåldern och varför den infördes, och att flera andra länder gjort samma sak mot bakgrund av att medellivslängden ökar.
Du som gillar Linkedin kan även läsa mer här om de olika åldrarna inom pensionssystemet.
*Den allt viktigare tjänstepensionen, som arbetsgivaren betalar in, har såklart också åldersgränser. Men dessa är inte statligt reglerade och det är svårare att se dessa gränser, som varierar mellan avtalen, som generella pensionåldersriktmärken. Förutom att dessa ser olika ut i olika avtal är det för de flesta är en mindre del av pensionen och åldersgränserna för tidigaste uttag infaller relativt tidigt – långt före riktåldern.
Del två i Kollegas pensionsrådsserie har publicerats.
Frågeställningen är hur du som börjar komma upp i åren och kanske börjar krokna av jobbet och stressen ,eller bara vill ha mer fritid, bör tänka. Hur ska du göra om du vill gå ned i arbetstid och ta ut pension på deltid?
I korthet är råden följande:
Kolla med arbetsgivaren. Kolla om det är en möjlighet att gå ned i arbetstid med arbetsgivaren. Har du kollektivavtal inklusive flexpensionsavtal eller liknande, kan du få hjälp av facket med att försöka förhandla ned arbetstiden.
Ta reda på alla dina pensioner. Du kan ju till exempel ha tjänat in till flera tjänstepensioner genom livet, och vissa har kanske ett privat pensionssparande till det.
Välj vilken pension du ska kompensera lönebortfallet med. Överväg vilken typ av pension som du ska ta ut först. Som det är nu är den allmänna pensionen mycket mer flexibel än tjänstepensionen (men ändringar är på gång).
Tänk på skatten. Den tredje saken du bör tänka på är skatten. Om lön och pension tillsammans hamnar över gränsen för statlig skatt får du betala onödigt mycket i skatt.
Om du tillhör den halva av befolkningen som på grund av relativt låg pension har rätt till bidraget som kallas garantipension finns ytterligare en sak att tänka på. Här är det inte ett alternativ att skjuta på denna del av pensionen. Därför bör man ta ut garantipensionen från den ålder man har rätt till den, just nu 66 års ålder. Så om du är i den åldern och tänker att du bara skulle behöva ta ut 50 procent av din allmänna pension, för att du går ned till halvtid på jobbet, så bör du ta ut hela din garantipension.
Tack vare mina kunskaper i ekonomi och i hur man hittar nyheter har jag under hösten fått förmånen att hjälpa Dagens Logistiks ambitiösa redaktörer Klara och Hilda.
Det har varit intressant att att grotta ned mig i Northvolts utmaningar och att sätta mig in i hur svenskarnas stora klädkonsumtion påverkar klimat och miljö, och inte minst det danska DSV:s uppköp av DB Schenker som förmodligen blir världens största logistikbolag med en stor del av den svenska marknaden.
Här är några av artiklarna om den stora DSV – DB Schenker-affären:
Affärens detaljer blir kända först under andra kvartalet 2025, men en del går redan nu att slå fast. Bland att:
varumärket Schenker försvinner
vinstmarginalerna inom Schenkers verksamheter ska öka i betydande grad
att DSV ska investera en miljard euro i Tyskland de närmaste fem åren
Om bolaget verkligen bli världens största återstår att se enligt flera branschbedömare.
Kreditvärderingsinstitutet Moody’s höjer till exempel ett varningens finger: förvärvet kommer att bli det största och sannolikt mest komplexa i DSV:s historia. Analytikern ser ”väsentliga risker” i arbetet med att realisera de förväntade effektiviseringsvinsterna. Särskilt de utlovade sociala åtaganden till de tyska arbetarna kan sinka arbetet med de effektivitetsvinster som bolagsledningen ser framför sig, enligt Moodys.
Ansedda nyhetssajten Loadstars analytiker pekar på att när DSV förvärvade Panalplina och Agility tappades mellan 10 och 25 procent av de förvärvade bolagens omsättning inom sjö- och flygfrakt. Detta berodde bland annat på att nyckelpersonal med försäljningsansvar lämnade och tog affärer med sig, men även att kunder lämnade DSV. Något liknande är att vänta även vid detta förvärv, spår Loadstar. De menar också att det inte är säkert att DSV lyckas lika bra som med sina tidigare storförvärv. Schenker är mycket stort. (Inom vägtransportområdet omsätter tyskarna cirka 50 procent mer än danskarna).
Hur det blir i Sverige med rationaliseringar och eventuella nedskärningar går inte att få svar på i detta läge. De svenska fackliga röster jag var i kontakt med var oroade, men inte direkt panikslagna.
Jag har haft förmånen att arbeta med en artikelserie åt Unionens tidning Kollega sedan i våras.
Artiklarna utgår från vanliga pensionsfrågor som många har, och jag har på ett försökt vaska fram de bästa och tydligaste tipsen från flera av Sveriges verkliga pensionsproffs.
Här uttalar sig till exempel Pensionsmyndighetens Erik Ferm och Monica Zettervall, Alectas Staffans Ström, Länsförsäkringars Trifa Chireh och Minpensions Dan Adolphsson-Björk.
Del ett kom häromdagen på webben. Här går jag tillsammans med några experter bland annat igenom att det främst är tre faktorer som i hög grad påverkar din totala pension.
vad du tjänar under hela livet.
om du har gott om kapital i den allt viktigare tjänstepensionen som arbetsgivaren betalar in.
och den faktor du kan påverka sent i yrkeslivet: när och hur du tar ut din pension.
Artikeln fokuserar på punkt 3.
Pensionsmyndigheten har tagit fram rätt så lättförståeliga tumregler när det gäller denna del.
Reglerna säger att om du slutar arbeta helt och tar ut din pension före det år du fyller 66 år minskar din totala pension med 6 till 7 procent för varje år du tidigarelägger din pensionering. Går du i pension det år du fyller 65 minskar pensionen med runt 7 procent, går du vid 64 minskar den med ytterligare 7 procent. Om du i stället senarelägger din pension ett år, ökar du summan med 6–7 procent för varje år du skjuter upp beslutet.
Att det uppstår så här stora effekter beror på att pensionspengarna betalas ut under kortare tid, men också på att du fortsätter att tjäna in till pensionen så länge du arbetar.
SPF Seniorerna har sammanställt intressanta siffror rörande sysselsättningen av äldre.
Siffrorna visar att antalet sysselsatta som fyllt 65 under åren 2005–2023 har ökat med 135 000 personer. Det är nästan en tredubbling av antalet sysselsatta i gruppen sedan mätningens startår 2005, då 75 000 i åldern 65 till 74 jobbade.
Källa SPF Seniorernas rapport: Fler och fler seniorer jobbar -rekord för seniorernas sysselsättning 2023,
Varför sker då den snabba förändringen?
Delvis har det att gör med att de som fyllt 65 är fler. Men det är en mindre del av förklaringen. Sett till andelen av den äldre befolkningen som arbetar har det skett en fördubbling, från cirka 10 till 20,0 procent. Organisationen kommer fram till att endast drygt en femtedel av sysselsättningsökningen i gruppen 65 – 74 år, beror på att befolkningen i åldersgruppen har ökat.
Rapportförfattarna lyfter explicit fram gynnsammare skatteregler och förändringar i lagar som reglerar arbetsmarknaden som tänkbara skäl till ökningen. Till exempel nämner de höjningen av den högsta åldern då en person har rätt att ha kvar sin anställning, den så kallade LAS-åldern. Den har ju de senaste åren höjts från 67 till 69 år.
Organisationen verkar också hålla öppet för att kan finnas ekonomiska skäl till ökningen, men de verkar inte ha hittat studier som mäter detta. Synd, med tanke på den debatt om fattigpensionärer som finns.
Rapporten försöker dock svara på hur stor del av de äldre som arbetar vidare av ekonomiska skäl. Man kan kanske se detta som en sorts replik på, eller i alla fall en motvikt till, tjänstepensionsbolaget Alecta som nyligen i sin årliga rapport lyft fram hur bra total ekonomi de flesta äldre har ( i alla fall de ”yngre äldre”).
SPF Seniorerna sammanfattar forskningsläget så här:
”Studier visar att 40–50 procent av seniorerna som jobbar vidare gör det helt eller delvis av ekonomiska skäl, och detta är vanligare bland kvinnor än bland män”
och att
”det finns en kärna på cirka 20 procent av seniorerna som yrkesarbetar som gör det huvudsakligen av ekonomiska skäl”. *
Sistnämnda bedömning ligger också faktiskt i linje med Alectas analys. När jag intervjuade tjänstepensionsbolagets pensionsekonom nyligen sa han att cirka åtta av tio jobbonärer uppger att drivkrafterna ”i första hand är den sociala stimulansen, att man trivs med sina arbetsuppgifter och att man upplever att det är bra för hälsan att fortsätta jobba”. De återstående 20 procenten höll alltså inte med om det.
Jag kan tänka mig att den ökande medellivslängden och bättre hälsan som möjliggör dessa allt längre liv också ligger bakom en del av ökningen. Om fler orkar arbeta, borde fler också fortsätta arbeta.
Det kanske också handlar om att det finns tillgång till fler arbeten där äldre trivs och efterfrågas?
Klart är att nästan alla som arbetar vidare också får ut annat än pengar. För det motiv som nästan alla angav i en ISF-rapport* från 2020 var att man fick positiv stimulans av arbetet. Hela 98 procent höll med om detta.
*Här hänvisar man bland annat till ISF:s , Inspektionen för socialförsäkringens (2020) rapport, Tidig och sen pensionering. (2020) och Pensionsmyndighetens ”Blev det som du tänkt dig? En studie bland 70–75-åringar” (2020).
