För pensionärer som har en mediantjänstepension är kompensationsgraderna väldigt bra. Utan tjänstepension är det betydligt sämre när pensionen jämförs med lönen, i synnerhet för låginkomsttagande män. Det visar en ny rapport.
En av många intressanta pensionsfrågor är hur mycket en genomsnittlig man och en kvinna får i pension, mätt som kompensationsgrad.
Detta ger sig Pensionsmyndighetens analytiker ännu en gång i kast med att svara på i samband med presentationen av en ny rapport.
På en webbsänd presentation kunde myndighetens Jesper Lorentz redovisa tre inkomstgruppers årsinkomster fram till 65 års ålder 2017, alltså hur lönerna hade utvecklat sig för olika inkomstgrupper under livet, sett som medianlöner.
Han redovisade därefter kompensationsgrader för samma inkomstgrupper, alltså hur stor andel av den tidigare lönen som betalas ut i allmän pension och tjänstepension vid 66 års ålder 2018.
Kompensationsgraden räknades ut genom att att ta medianlönen för grupperna vid 60 respektive 64 års ålder, och sedan beräkna ett medelvärde av detta. Detta blir då den uppskattade lönen som pensionen stäms av emot.
De mest intressanta resultaten som jag kunde identifiera var:
- Att med tjänstepensionen inräknad så var kompensationsgraderna relativt höga för såväl låg-, medel- och höginkomsttagare. Alla hade de kring 80 till 85 procent i pension av sin tidigare lön, mätt som Pensionsmyndigheten gör. Det gällde både kvinnor och män. Bara låginkomsttagarmännen hade en kompensationsgrad under 80 procent, och då låg denna ändå på cirka 77 procent.
- Att med tjänstepensionen borträknad så var kompensationsgraderna betydligt lägre: 55 – 57 procent för medelinkomsttagargrupperna och cirka 40 procent för låginkomsttagarna.
- Att gruppen låginkomsttagare sänker sina löner efter 37 års ålder och de fortsätter att sänka sina löner ända fram till 65-årsdagen (varför framgick inte i presentationen).
- Låginkomsttagarmän har en lägre kompensationsgrad än kvinnor, något analytikern tror beror på män med låga inkomster i högre grad saknar tjänstepension.
Siffrorna ligger i linje med det narrativ om fattigpensionärer som vuxit fram på senare år bland en del analytiker och bedömare: att det inte är pensionssystemet det är fel på när det gäller de cirka 300 000 av alla pensionärer som kallas fattigpensionärer – utan att orsaken till att de har det knapert snarare är deras låga inkomster och bidrag som de fick innan de blev pensionärer.
Alectas pensionsekonom Staffan Ström frågade sig till exempel på sin blogg nyligen ”Det pratas ofta om fattigpensionärer, men hur ofta har du hört talas om fattiginkomsttagare?”.
Nej, det är inte ofta vi får höra om de 4,7 procent av dem under 65 som lever i materiell fattigdoms i Sverige (och som är folkbokförda här, ska väl tilläggas).
Denna iakttagelse gör att man får får ihop att det finns en grupp människor som har lite pengar som pensionärer, trots att pensionssystemet procentuellt sett betalar dem mycket i förhållande till vad de tjänade när de var cirka 62 år. (Enligt Ström, som lutar sig på Pensionsmyndighetens siffror, är det till och med så att var fjärde person får en högre inkomst som pensionär jämfört med inkomsten tidigare i livet och detta gäller i första hand låginkomsttagare).
Pensionsmyndighetens analytiker spekulerade också om varför man inte kan se en sjunkande kompensationsgrad trots att vi lever allt längre (och att detta med dagens system borde påverka pensionerna negativt). Det kan bero på att avkastningen i premiepensionen hade gått väldigt bra för dem som var pensionärer vid 66 års ålder 2018.
En fråga som presentationen inte gick in närmare på var hur stor del av den höga kompensationsgraden (i förhållande till missnöjet med pensionssystemet som finns på sina håll) som består i att många tar ut sin tjänstepension på fem respektive tio år, och därmed höjer kompensationsgraden tillfälligt i början av sin pension, för att sedan få en betydligt lägre pension efter fem år.
